But when you're away I always sleep on your side of the bed. - Looking for sara

Vaknade i morse och du hade redan åkt. Jag går runt i din tröja och känner mig lite vilsen, med dig i New Orleans. Allt mitt snack om självständighet, hur mycket jag ääääääälskar och vårdar min ensamhet… Fuck it.  Något måste ha ändrats. Vad länge du varit borta sade jag, när du ringde från flygplatsen. Och det har inte ens börjat än, sade du och lade på eftersom du skulle boarda flyget till Dallas.

Ensam med barnen och tiden expanderar. Tiden blir längre, kvällen blev lång. Jag och min vän Aurelie drack rödvin på min matta, helt omringade av lego och färgkritor sen var hon tvungen att rusa pga hennes exman är totalt kompromisslös och vägrar hämta barnen någon annanstans än hos henne. Definitivt inte hos hennes kompis.

Tiden så lång, sängen så stor, tystnaden så enorm. Påminner mig själv om att jag alltid hävdat att jag gillar att vara ensam. Att jag ville leva själv resten av mitt liv, ensam är stark, i min vattentäta bubbla med barnen. Jo. Man spelar tuff och så.

Annars har jag sprungit fram och tillbaka med barnen hela dagen. Satte mig ner i soffan med en kopp kaffe klockan 15 när jag kom på att jag bokat frisörtid till de två yngsta, hann hem och byta om innan vi rusade iväg på Veras pianokonsert på musikskolan.

Jag har gjort allt jag någonsin kunnat komma på att göra och klockan är 21:39 i mitt parallella solo-universum där tiden saktar ner. Väcka barnen för att få sällskap känns ju inte optimalt så då kan man ju gå och bre ut sig sängen, läsa brittiska spionromaner och dricka te. Sweet though.

Inte har du skrivit att du är framme heller. Har telefonen under kudden exceptionally.

 

Author

1 Comment

  1. Svårt att vara den som är kvar… Ditt titelcitat finns finns på svenska också (av Per Wästberg):

    Förr ringde jag dig också när du inte var hemma
    Nu sover jag på din sida av sängen när du reser bort
    Så förlorar vi mindre tid åt varandra

Write A Comment