Wings get weary - Looking for sara

Klockan är nio och vi bakar tårtor till morgondagens födelsedagsfirande -vår största som blir 2-siffrig. Hon är supernöjd med resultatet och det var viktigt. I morgon vill hon ha firande på svenskt vis, och bli väckt ”jättetidigt av att ni sjunger jättehögt”.

Hm. Man har ju lyckats med traditionerna i alla fall.

Dricker vin och funderar. Jag kommer ihåg en kvinna som var kanske i min ålder (hon var då som jag är nu) och jag var kanske 20, och hon sade att de egna tankarna, de får man hinna med någonstans mellan tandborstningen och frukostkaffet. Sen går allt i ett.

Ibland känns det som jag har glömt någonting, någonting essentiellt, eller som jag borde komma ihåg. Och förmodligen har jag det. Men hur ska man kunna komma ihåg allt där mellan hämtningar och lämningar och jobbet och räkningarna och handlingen och alla lapparna från skolan och allt det andra?

Någon frågade om allt är klart till bröllopet. Och jag fick hjärtklappning och darrade på rösten. Inget är klart. Vi tänker att det blir fint, även om det blir med öl och chips om inget går i lås. Men darret på rösten… Ni vet, jag är en person som har svårt att välja om jag ska dricka kaffe eller te, ta en dusch eller ett bad, jag läser tre böcker på samma gång och säger alltid ”som du vill”. Att ta livsavgörande beslut sätter sig en stund på stämbanden. Det betyder bara att det är viktigt.

Oh well. Har man inte tillräckligt med stress i sitt liv kan man alltid planera ett litet bröllop. Det höjer adrenalinnivåerna.

 

Author

Write A Comment