I took the one less traveled by, And that has made all the difference. - Looking for sara

Jag har nog aldrig tvivlat mer på mig själv än nu. Allvarligt. Så totalt borta från min komfortzone, allt är nytt, och lite svårt. Men tänker att jag lämnade det där andra eftersom jag inte heller ville stagnera? Men det är svårare att få ihop vardagen, och det sliter lite på oss här hemma. Idag kompade jag ut och var hemma med barnen (som hade mage att både sura och bråka, VA?) och städade och pysslade. Byggde pussel. Jag lagar knappt mat längre (frysta gronsaker och steka upp en fiskpinne räknas inte), läser inte, men ibland går jag och lägger mig halvtio.

Vilan. Reparerar. Och att sluta fundera en stund. Ibland kommer det ett litet barn intassande och kryper upp i sängen och jag luktar på det och kommer ihåg vad som är viktigt.

Annars. Högarna växer. Vem hinner med sina högar (tvätten, posten, räkningarna, allt som hopar sig, disken, skorna, det där som ska sorteras etc etc) i detta jordeliv. Vi är väl inte på jorden för att ägna oss åt högarna? Suck. Vi är på jorden för att vara epanouie, haha.

Author

2 Comments

  1. Högarna ja. Jag tror ändå att de finns där för att påminna oss om att barnen, familjen, livet, är viktigare än några högar. Vem hinner med alla högar?! Det handlar ju nånstans om prioriteringar, och åtminstone jag prioriterar hellre att umgås med barnen även om resultatet är ett stökigt hem. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar ett hög-fritt hus, men min son sa en gång – som fyraåring när jag skällde över hur stökigt vardagsrummet var och kan vi inte flytta undan allt det här skräpet? – ”nej det går nog inte mamma, då får nog ha två hus, ett där det är städat och ett där vi finns ”. Det hindrar mig inte från att ändå skälla ibland över högar och stök, men högarna finns kvar imorgon. Det är inte säkert att barnen gör det. Kram

    • admin Reply

      Oh… och de bryr sig inte om hogarna, det ar ju det fina med barn!

Write A Comment