The French touch. - Looking for sara

1 4 5

Någon frågade hur länge jag bott i Frankrike och jag svarade, oh bara ett par år. Eh… Sedan 2008. Åtta år.

Och nu känns det så unlikely att jag skulle flytta härifrån. Flytta tillbaka till Sverige? Inte på hundra år.

Frankrike var aldrig del av någon plan, aldrig någon sorts önskan eller dröm. Frankrike blev. Och jag arbetar, deklarerar, har barn och bankkonto, sjukförsäkring och rösträtt i lokalvalen. Jag köper färskt bröd på bageriet varje dag, jag äter nutella eller sylt på mackan till frukost, jag äter aldrig middag före 19.30, mina små barn är på skolan/nannyn till klockan 18.00, jag har svårt att acceptera en måltid utan efterrätt och att åka hem från BB efter två dagar efter att fött barn känns störtbrutalt och inhumant. Sex månaders mammaledighet kändes som en lyxig dröm och jag hejar på Frankrike i fotbolls-em. I alla fall sedan Sverige åkte ut.

Helt integrerad liksom.

 

15 Comments

  1. Härligt! Själv kom jag hit för 9 år sedan! För mig var det en dröm och jag trivs, himla bra :) Där jag trotsar franska vanor är angående vädret, jag följer fortfarande mottot om att ” det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder”. Och mina barn sover ute i vagnen. Chockerande anser vissa, lustigt tycker andra ! Annars gör jag som du, integrerar mig och skulle aldrig få i mig en middag före kl 18.00 😉 Bonne soirée!

    • Haha, med barnen är jag SUPERSVENSK. De får hoppa i vattenpölar och vi är ute jämt till andras häpnad! xxx

      • Hihi, varje gång vi är ute med galondräkter stannar folk och häpet frågar VAD är det där (sittande i bilen med fönstret lite ner vevat) 😉 Jag är finlandssvensk och håller starkt på att de ska få lite av min kultur också 😆

        • Haha, så fort jag ser en unge med galonbyxor VET jag att det är en skandinavisk en… FOlk blir alldeles häpna och chockade över att vi är i parken och leker vid lite regn.

          • Vi bodde i Kanada ett tag, och när ena barnet behövde nya gummistövlar var det ca omöjligt att få tag på – i en stad med nordligt klimat och ca en miljon invånare – vi letade och letade. Så en dag på lekplatsen såg vi ett barn med riktiga gummistövlar på en gunga, och jag tänkte direkt att jag måste lokalisera föräldern för att fråga var de köpt stövlarna. När en mamma närmade sig för att putta fart så hörde jag – de pratade svenska! Stövlarna hade de haft med från Sverige.
            Deras barn var de enda förutom våra som jag någonsin såg i regn-/termokläder, alla andra gick i spetsstrumpbyxor, lackskor, kavaj och eventuellt någon piffig men totalt värdelös ‘dunjacka’ i tunn syntet..

            I Paris fick ju barnen inte ens gå ut när det någon enstaka gång äntligen låg ett par centimeter snö på skolgården, pga ‘farligt’..

  2. Bodde i Frankrike i 7 år, och har inte bott där på 7 år. Men känner mig fortfarande ”fransk” på många sätt. Middag innan 18? Hur är det ens möjligt?

    • Haha så intressant! Vi äter middag kl 17 tillsammans med de små som lägger sig allra senast 1930. De är superhungriga då. Tänk vad man vänjer sig vid det som är ”normalt”.

  3. Anna-Lena i Frankrike Reply

    Själv kom jag hit 2003. 13 år blir det… Med en liten flytt till Sverige mitt i förstås, men den flytten varade vara i 2,5 år, men gjorde mycket nytta då det var då som jag märkte att jag längtade tillbaka till Frankrike och inte alls var gjord för att bo i Sverige längre.
    Är fransk i mycket även om jag har svårt att äta sött på morgonen :)
    Äter inte heller middag innan 19.30, pojkvännen kommer ju inte hem förrän halv 8 -8 ändå… Fick pusha föräldrarna att äta lite senare än 17 när vi var i Sverige i somras 😉

  4. Flyttade från Sverige 1998, har snart bott halva livet ‘utomlands’, hela mitt vuxen- och yrkesliv, mina barn är födda här och har inte svenskt medborgarskap..

  5. Det sägs att om man bor mer än 7 år i ett land är man fast.. Vet inte om det stämmer. Jag flyttade hem till Sverige efter 5 år i England och hem till Jämtland efter 5 år i Stockholm – nu kommer jag inte längre 😊

    • Oh vackra jämtland! Ja, kanske? Jag funderade mer på tillbakaflytt tidigare, men nu känns det helt omöjligt.

  6. Tycker lite det känns som att ju längre jag bott på en plats desto mer inser jag att jag aldrig kommer att bli fullt ‘integrerad’. England 13 år och nu Frankrike i snart 9. Men det är ok. Det är ok att vara lite utlänning och konstig, och att samtidigt adoptera allt det som passar med den andra kulturen. Det finns ju verkligen både bra och sämre med alla länder.

  7. Jag flyttade precis hem efter 7 ar utomlands (Spanien och Irland) med valdigt blandade kanslor. Alskar att bo utomlands och liksom vara lite annorlunda men vi kande att det inte funkar pa Irland med tva barn om man vill ha ett liv (dvs. pengar). Det blev till slut en sa stor stressfaktor. Och Spanien funkar inte karriarsmassigt (finns inga jobb). Vi har haft sa manga diskussioner om vilket det ideala landet egentligen ar med barn. Kom inte fram till nat forutom att Sverige ar ju valdigt bra nar man har smabarn. Hitills har vi njutit av sommar, mer pengar och mer tid for varandra. Men vi far se hur det kanns i november haha.

Write A Comment