Take care of all your memories. Because you can't relive them. - Looking for sara

Jag och tjejerna tittade på bilder, från Korsika.

Från det att de föddes och framåt. De var storögda och glittrande, när de såg sig själva, och när de såg hur jag och C… var lyckliga. Det slog omkull mig. Jag fick ingen luft, det svindlande.

Hade jag glömt hur lyckliga vi var? Vi kunde inte hålla det levande, kärleken och lyckan rann mellan fingrarna på oss, men det fanns där, det var så påtagligt.
Det var så smärtsamt.

Att röra det som gick förlorat. Det söndriga äktenskapet, hur trasiga vi var efteråt.

Hur komer det sig att tårarna rinner flera år efteråt? Jag tittar på mina vackra, livfyllda, sprudlande döttrar och vet att det som en gång fanns finns där någonstans i deras gener, i molkylerna de består av. Lyckan och kärleken och värmen.

Ni är kärleksbarn viskar jag när de inte hör. Ni är kärleksbarn.

Jag har inte vågat gå tillbaka och rensa i minnena. Man får ta lite i taget av det som tar andan ur oss. Glädjen slår emot mig från bilderna.

För att kunna fortsätta framåt är det man lämnar bakom tvunget att vara mörkt och dystert. Vi ser det så när vi inte ser tillbaka. Ser vi tillbaka går vi sönder. Och det finns en tid för allt, att gå sönder kan man bara göra när man är säker på andra sidan.

Det var vackert, det var underbart. Det säger jag till mina döttrar. Och deras ögon glittrar och de somnar i vetskapen att de andats kärlek och lycka från första andetaget. Och jag vågar minnas det, och jag vårdar minnena av det.

Romy bär sin pappa med sig, i sin vackra profil, i skuggan av ögonfransarna mot kinden, Véra har på många vis hans sätt. Jag hjälper dem att vårda minnena – konstruerade eller inte – av deras tidiga barndom. Det är en pusselbit de behöver.

 

 

Author

5 Comments

  1. Vad fint du uttrycker nostalgin du känner ibland, så vackert skrivet. Fotot på dig och Vera är underbart❤️ Sluta aldrig att skriva, och lycka till med nya jobbet! Kram

  2. Skriv en bok, Sara. Bara gör det! Du har det liksom i fingerspetsarna, hur man skriver så det verkligen berör. Så fint.

Write A Comment