Sista. - Looking for sara

Stillheten. Sista dagen på året. 2018, du var inte så mjuk, du var en tsunamivåg.

Det första jag gjorde den första dagen 2018, det var att ringa mormor. Hon lät alltid så glad när jag ringde. Vi ses till sommaren, sade jag. Jag visste inte att det var sista gången vi pratade. Hon slutade andas några veckor senare. Sorgen har funnits med mig hela året. Vi var i Montpellier och såg havet. Andades havet.

Jag åkte inte till Härjedalen på begravning. Vågade inte, orkade inte. Herregud. Snötunga granar och en landsväg som aldrig tar slut.

Ett år senare och jag har flyttat, bytt jobb, gift mig, dragit upp mina småttingar med rötterna och sett dem lite mödosamt slå rot någon annanstans.

Krafterna tog slut för några veckor sedan och tårarna är alltid nära. Vet inte varför. Går ut och promenerar i den gråa luften. Tjejerna har åkt till rivieran med sin pappa och jag tappar fotfästet. Tog med Noah på sparkcykeln, han står framför och sjunger julsånger och åkte över bron, till naturreservatet.

Ludo undrar vad det är med mig. Han är så annorlunda mig. I hundra kilometer i timmen på raksträcka alltid. Jag är sällan på raksträcka.

På julafton drack jag tre glas champagne och somnade i ett barns säng. Ludo väckte mig när gästerna gått. Lite oartigt, sade han. Jag gäspade och somnade om i en annan säng. De här dagarna av ledighet har varat hundra år. Minns inte vad jag jobbade med. Så känns det.

Author

4 Comments

  1. Sara, jag vågar nästan inte skriva, men jag gör det ändå. Det känns så förmätet, när man inte känner dig, att hoppa in och vara käck…
    Först: jag är så glad att du uppdaterar, trots att det är en ganska dyster uppdatering och du verkligen inte är glad.
    Sedan: har du funderat på att besöka mormors grav? Den vackraste dagen som sommaren ger, när du ändå är i Sverige någon gång. Bara du, ingen annan, jo kanske din mamma. Åka dit och försöka ta farväl.
    Näst sist: kan det vara svårt för L. att förstå dig, dels utifrån att ni är så olika, dels utifrån att du kanske utan att mena det ger/gett en annan bild av dig själv? Inte att du spelar, men så här: du är smart, du ser bra ut, du har ett framgångsrikt arbetsliv (tror jag), du har tre fina barn (två när du och han möttes), du har – tror jag – en ganska intagande personlighet. Då kanske det är svårt för en annan person att förstå hur du känner dig inuti? Och den ”lyckade”/lyckliga Sara var den han lärde känna…
    Sist: tre glas champagne till din lilla nätta person?! Jag tänker att L. med flera får vara glada att du inte däckade vid bordet 🙂
    Ta hand om dig.

    • admin Reply

      Oh! Har inte tankt pa det pa det har viset! Men det ar klart att det kan spela in… Saklart. Och var historia tillsammans ar inte sa lang, vi far nog ge det tid… xxx

  2. Tycker det är helskönt att du däckade på julafton. Jag gjorde det på jobbet en gång. Var på möte helförkyld, stapplade in på ett vilorum under en paus. Hittades där en halvtimme senare i djup sömn med dregel i mungipan. Hur jvla duktig försöker man vara. Mer sömn till folket säger jag!

Reply To admin Cancel Reply