Paris-London. - Looking for sara

En alldeles för kort helg har precis hänt. Jag har aldrig sovt så lite i hela mitt liv som den senaste månaden, och kan inte förstå att mitten av juli är här.
Den franska nationaldagen firades i trädgården, med champagnerester och goda vänner, och min Nosse-Bosse på armslängds avstånd.

VM-finalen såg jag i avgångshallen på Gare du Nord, det var fint och festligt. Frankrike är världsmästare i fotboll och alla var så glada.

Nu: På Eurostartåget. Tillbaka till London, till skyskrapor, glasfasader och koncentration. Några veckor kvar av det här veckopendlandet mellan två länder. Rekommenderar inte.

Sjuksköterskan kom i lördags för att titta på mitt sår som inte läker. Det måste opereras om, men när? Har knappt tid att tvätta håret nuförtiden, operation känns svårt att klämma in.

Ludde ska titta på lägenheter i Paris i morgon, jag håller tummarna så att det gör ont. En flytt till Paris innebär mindre transport och mer tid med barn och varandra. Win win win.

Snart dyker vi ner i tunneln under engelska kanalen, strax därefter fast en timme tidigare kommer vi upp till ytan i Kent. London är ljuvligt, och ovanligt varmt. Inte en droppe regn på många veckor. Fem dagar att längta efter grabbarna, på fredag kväll kommer dom. Tjejerna har det ljuvligt i Montpellier, och jag kan inte sova när min flock är splittrad. När jag inte kan gå min runda innan jag går och lägger mig för att se att de faktiskt ligger i sina sängar och sover djupt.

Har svårt att vänja mig vid ensamheten och det förvånar mig.

Author

Write A Comment