Paniken. - Looking for sara

Jag har varit så sur och tjurig ett tag. Vet inte varför. Eller, kan hitta tusen anledningar. Men det här obekväma, som skaver, som skaver i hjärtat? ATT JAG INTE RIKTIGT ÄR NÖJD MED VART JAG ÄR I LIVET TROR JAG.

Varsågoda för dagens sanning. Har inte satt ord på skavet och nu gjorde jag det = började automatiskt gråta och det brukar betyda att jag satte fingret precis på det infekterade.

Jag kommer ingen vart. Det är så det känns. Jag kommer ingenstans och när skrattade jag egentligen senast?

Måste flytta. Byta jobb. Gå ner 5 kilo. Klippa håret. Herregud, jag vet inte ens vart jag borde börja? Plus att jag vill ha min mormor tilbaka. Mest av allt vill jag nog det.

Author

10 Comments

  1. Luugn. 30pluspaniken. Alltså Churchill (kollade precis darkest hour) blev premiärminister vid 66 års ålder.

  2. Relaterar till detta så mkt. Är precis där du är. Kram! Mvh småbarnsmorsa 36

  3. Du är inte ensam om att känna så, har regraderat i arbetslivet, i privatlivet och det känns som att efter 38 blev allt skit utan att jag kunde påverka det själv, utan omständigheter styrde. Man får lov att gråta och tycka att det är skräpigt. Klurar på hur jag skall ta revansch, har inte kommit på det än. Måste också byta jobb, byta lägenhet, byta umgänge. Det ät mycket på en gång. Kram

  4. Sådär kommer det förmodligen fortsätta. Upp, ner, upp, ner … Vi duktiga flickor som vill framåt och uppåt brukar ha det så. Om du vågar erkänna för sig själv var den värsta blockeringen sitter och ta tag i den, så brukar det lossna ganska bra. Då kommer man till en ny platå liksom och mår bra tills man är mogen för att ta tag i nästa skav. Man behöver ju inte åtgärda alla själsskav samtidigt.

  5. Kanske dags för ett par sessioner med psykolog/terapeut för att få hjälp att reda ut tankarna.

  6. Känner igen mig. Det värsta är att jag vet vad jag borde göra men jag behöver fokusera på annat nu ett litet tag till. Känner mig inlåst.

  7. Kan det vara sorg, tror du? Det är ju olika, men jag har vantrivts med allt då sorgen härjat.
    Styrkekramar!

  8. Jag hat just fyllt 50 ! Och livet är mycket bättre nu än för 10 år sedan. Om det nu är nån tröst. men saker och ting brukar reda upp sig, falla på plats. Och ju äldre jag blivit, desto mer har jag stått upp för mig själv.

  9. Ja, det har liksom gått att gissa detta när du skrivit att det är grejer som skaver. Känslan liksom tar sig igenom raderna du skriver. Även om du själv inte uttalat det så direkt förrän nu. Kanske att det har varit många små grejer som vägs ihop och blir mycket tillsammans? Men ja, det går ju ingen idé att panik göra något förrän du vet säkert vad som skaver. Sista meningen var kanske mer ett råd till mig själv som alltid vill hitta lösningar för snabbt, bättre att förstå problemet först. Annars blir lösningarna nya problem.

Write A Comment