Looking for sara - Sida 3 av 70 - Looking for Sara

Mörkret. Vintern ligger som en tung, blöt filt över mig och jag liksom släpar fötterna efter mig. Att himlen är blå bortom det grå verkar osannolikt och mina D-droppar verkar ha noll effekt.

Längtar till helgen, till medelhavet, till en stad jag älskat långt mer än jag älskar platsen jag bor på nu.

Vintern känns lång och jag får spamkommentarer om citalopram och fluoxetin. But why? 

Mellandagarna är så mellan.

Hej.

(Frågar åt en kompis). Kan man gifta sig i Sverige om man 1) är svensk medborgare 2) folkbokförd utomlands?  Eller måste man på tråkvis gifta sig i kommunen där man bor?  Snela hjelp, ni brukar veta precis allting när jag är vilsen? Vi måste ha hindersprövning i vilket fall från Sverige (så att ingen kan komma inrusande fem i tolv och skrika Nej gör det inte?)

Mitt hjärta slog dubbelslag vid tanken på att gifta mig hemmavid? Och att få säga JA och inte OUI?

 

Årets mörkaste dag.  Tio plus grader och ett regn som liksom står still i luften, utan att falla. Jag kommer ALLTID att drömma om min barndoms vita jular där vintergatan slår sin bro och tysta skogar och röda logar etc. Julkänslan här i Seine-et-Marne? Väldigt, väldigt låg. För mig alltså, för mina barn är ju det här deras barndoms jular. Allt som jag är lite missnöjd med i livet spelar ingen roll, ingen roll alls. Det kommer de inte att minnas eller ens ha någon aning om.

Vi hade en så fin dag i går, hela familjen. Vi hann med 1) julhandling 2) gymnastik för tjejerna 3) tandläkarbesök 4) frisör 5) pianolektion 6) julfest för barnen på mitt jobb 7) avslutning på musikskolan med konsert.

Vi var inte sena någonstans, så himla imponerade av oss själva? Vi har fyra barn, hade tusen appointments, och var i tid hela dagen?  Obs att vi har ingen bil. Odddsen?

Nu ska jag försöka acceptera att det är 3 dagar kvar till julafton.

 

En liten önskelista.

Snö – men att se den falla söder om Paris i detta grå, fuktiga, plusgradiga? Vädret här är som stickade lovikkavantar som ligger blöta på ett element.

Pärlande champagne. Iskall och torr.

Julmat på franska – Pilgrimsmusslor, foie gras, någon fin fågel och mörk choklad i jultårtan.

Åka ner till Montpellier och krama på mina döttrar över nyår – min julklapp från den signifikante andre som vet att utan dem är jag halv.

Musik. Böcker. Kyssar. Skratt utan att vardagen är där och man inte hinner.

Goda nyheter. Varma ord. Barnen som river i paketpapper och somnar med någonting nytt.

Men mest vila. Hämta andan och få ned pulsen tills 2018 slår upp portarna. 2018 , the year of the dog. Ett år som redan tycks för kort för att få in allt vi skulle vilja hinna med.

På upploppet! Alltså, sista skolveckan, sedan lov! Jag ska ju jobba, men det blir lov ändå eftersom man är ledig från att 1) ta med barnen till skolan varje morgon 2) hämta barnen från skolan varje morgon 3) läsa läxor med barnen 4) tömma och fylla diskmaskinen flera gånger varje dag (skillnad när vi bara är 2 stora och en pyttis) 5) ta med barnen till alla aktiviteter.

Kom på i morse att de har terränglöpningstävling 2 kilometer idag på skolan. I leran. I kylan. Vi har förmodligen fått en lapp om att de ska vara utrustade och ha frukt med sig. Oh well. Det är förmodligen karaktärsdanande att springa utan lämpliga kläder och mellis?

Oh, annan grej. Vi ska ha svärisarna på juldagslunch. Tänkte typ svensk julmat: POTATIS OCH LAX. Varm potatis och kall lax. Men fransmän KAN INTE ÄTA VARMT OCH KALLT på samma tallrik. De får panik. Får nog kyla ner potatisgratängen.

Gör detta experiment någon gång: Bjud på mat, varm. Ställ salladsskålen på bordet. Föreslå KALL sallad till den varma maten. Jätteintressant.

Fransmännen kommer att äta salladen antingen som förrätt. Eller mellan huvudrätten och osten. För du glömde väl inte osten? Till och med i skolmatsalen har de tre rätter plus ost. Men så himla psykorigida med maten. Blandar inte varm och kallt, inte sött och surt som i sweet & sour.