Looking for sara - Sida 2 av 88 - Looking for Sara

Titta aldrig bakåt. Men nu gör jag det. Det här året har varit utmattande! Det fortsätter att vara utmattande! Snapshot av nuet: Så mycket jag inte behärskar på jobbet. Kaoset hemma! För lite tid med barnen, jobbar nio till sex vilket innebär halvnio till halsvju plus en timmes transport minst varje dag. Tiden med barnen är knapp och jag fick tårar i ögonen när jag tog pa Nosse pyjamasen, som var en riktig pyjamas, och insikten om att aldrig mer vara hemma med en bebis som har plyschpyjamas med fötter DRABBADE mig.

Mina tjejer åker till Sverige på oktoberlov, det blir fantastiskt för dem, Vila och Sverige. Och mormor och morfar.

Allt i livet har liksom rationaliserats bort och jag vet inte om jag gillar det? Laga mat, baka, träna, kolla serier, blogga… Ingen tid länge. Vi ger det till jul sen får vi se.

Ska berätta mer om fransk child care, på begäran! Länge sedan man fick en begäran till den här avsomnade bloggen. Det kommer. Dagiset är i alla fall guld, var där i morse på månatligt morgonfika för mammor och pappor. Vi drack kaffe och fikade och fick uppdatering pa aktiviteterna.  De har till exempel yoga (YOGA), teater, massage och matlagning. Yep.

Oh well. Aterkommer. Ska bara forsoka fa livet under kontroll igen.

Nosse har till sist borjat på dagis! Vi fick ingen dagisplats dar vi bor, men ganska nara Luddes jobb, i ett av Paris chicaste arrondissement. Min son ar lite killen från fororten, tror vi. Men han alskar sitt nya dagis! Och dom alskar honom!

Men klasssamhallet blir sa tydligt ibland, det ar så stora skillnader mellan kvarter och kvarter. Ibland pa ett roligt satt. De nya kompisarna pa sprillans nya dagiset, dar 95 procent av det de ater ar narodlat och ekologiskt, heter Edouard och Colette och Thelma (bara att vaga th-ljudet pa ett franskt barn!) och ibland kommer de senare till dagiset for att de har varit pa sin engelskakurs innan. De ar alltsa 2 ar. Dog av skratt.

Oh well. Fornamnet Noah klassas formodligen som tillhorande proletariatet, men sa kan det vara. Henry och Marie-Louise fanns pa min shortlist. Det hade eventuellt smalt in lite battre.

Helgen handlade om mat, och vila. Och att bli runtskjutsad av Luddes farbror for att titta pa sevardheter (yours truly sov ju i bilen men oh well).

Sa kom sondagen, och smulorna som vi hamtade upp i Paris pa vag hem var ledsna over att saga hejda till sin pappa och jag ar sa maktlos infor den ledsenheten.

Sa kom mandagen och dagen gick i 200 kilometer i timmen. Tog paus for besok hos foretagslakaren, fick veta att jag ar i prima skick, fint blodtryck, kissade i plastmugg och allt var perfekt och bra. Skont anda? Femtio kilo halsa. Fick utskriven en specialmus efter operationen, for att radda handlederna. Sade inte att jag behover skogspromenader, lite traning, gott vin och tusen sovmorgnar. En specialmus ar ju alltid nagot.

Sen rusade jag hem(klockade hur snabbt jag kommer hem nu, sedan flytten), kom in genom dorren, Ludde rusade ut i samma sekund (vi ser inte varann sa mycket), och sa var det en mandag kvall som gick sa fort sa fort.

Men den har mandagen kan laggas till handlingarna som avklarad. Sweet.

Känslorna just nu (och min frånvaro från bloggen som kan läsas in i detta).

  1. Så mycket oro och ångest. På väg in en sån period, fast som triggas av allt som pågår. Inte det där cykliska som pågått i 20 år som jag känner igen.
  2. Flytten var rätt! Helt säker på det.
  3. Så mycket kärlek jag känner till mina barn. Det är omskakande. Vill vara tillräcklig. Orkar inte oron. Som finns hela livet.
  4. Otrolig jobbrelaterad ångest.
  5. Folkskygg.
  6. Trött och spänd och sömnlös.
  7. Orolig när jag inte har hela flocken inom synhåll. Tjejerna var hos C i helgen, och Ludde är i Bretagne och oron äter upp mig.
  8. Trodde att jag tappat bort tjejernas ID-kort och det var ohanterligt, sedan hittade jag dem i en flyttlåda och grät en timme av lättnad.
  9. The worst case scenarios som hopar sig i hjärnan och halsgropen?
  10. Mår lite illa. Som att vara gravid, åka berg-och dalbana fast inget av det?
  11. Känner att det är lite jobbigt för Ludde att ha en skräckslagen fru?

Lite jobbig period just nu. Men det går över, jag vet ju det. Men tills dess… Shaky.

Varje kväll promenerar jag ner till the Thames, och varje kväll drabbas jag av hur vackert det är när himlen färgas rosa och solen sänker sig bakom horisonten. The South bank har ändrats, inget är sig likt, det är en total transformation och jag älskar de här kvarteren. Tycker bättre om att se den galna arkitekturen i The City pa avstand… Det är mycket glas i den här staden. Och galna skyskrapor, The City är nog var man pa 60-talet skulle ha kallat futuristiskt.

Annars har jag varken tid eller energi att besoka andra delar av London än bara ’mina’ kvarter… Men det är okej. London finns kvar.