Looking for sara - Sida 2 av 87 - Looking for Sara

Livet gar valdigt fort just nu och jag har tappat accenterna pa mitt tangentbord. Har ska vi flytta in, det ar tillrackligt manga sovrum, sjuk utsikt over Seine och jag langtar att se solen ga upp – eller ned  (ar sa dalig pa vaderstreck) fran den stora balkongen. Annars. Ingen karlek vid forsta ogonkastet, men det kandes anda hemma pa nagot vis. En halvtimme med snabbtaget till jobbet, manga fler kvadratmeter an lilla radhuset, och sjukt bra park ett par hundra meter bort. Park deluxe, med lekplatser, ponnyridning, studsmattor och karuseller. Bra selling point vad galler kidsen. Har aldrig bott i en lagenhet som har fonster at bagge hall, det ar sa ljust! Nu packar jag kartonger plus resvaskan till London, aker sondag. Men mest av allt vill jag krypa ner under tacket med mina barn, stanna dar och grata tyst tills allt ar fixat. Fan, jag orkar inte. Men det blir bra sen.

Ibland räcker det med att sända en liten önskan till universum. Idag damp det ned en mamma med tre barn som ville hyra radhuset. Och sen ringde det en dam som undrade om vi var intresserade av en lägenhet närmare Paris. Med fyra sovrum och balkong mot ett grönglittrande Seine.

TJa. Det verkar ju vara ett tecken. Och att det är lino-golv dämpar inte min glädje över att jag i så fall får en halvtimme till jobbet.

Det har varit bedrövligt förkrossande att ha haft dessa långa dagar UTAN MINA UNGAR.

Och när vi får tecken från universum så brukar det vara dags to make a move. Let’s do this. 

oh my god oh my god oh my god i morgon skolstart!!! Vet ej om vi är redo? Helgen tog slut i en blinkning, l lördags blev jag kvar hos grannarna tils 23 efter att jag skulle hämta Vera efter ett kalas. En kaffe, en öl, tre öl senare (och makaroner och rädisor till barnen – ingen har fyllt kylskap den här säsongen) och fantastiskt roligt. Plus att jag behöver köpa ny cykel till Romy och de ba men hon kan ta Maylines gamla?  Ibland behöver man bara fraga för att önskningar ska uppfyllas.

Väntar nu pa att min man ska komma hem. Han kom TREA i franska mästerskapen i paratriathlon idag. Jag är SJUKT stolt.

 

Tur för oss att ingen tycker att vi är det perfekta paret. Tror jag. Vi känner ett par som i mina ögon var det. Nu skiljer de sig, och hon har träffat en annan och det är kris. Och jag tänker att de var det perfekta paret och begriper ingenting. Tur för oss att vi är imperfekta. Vi har ett annat par i vänskapskretsen som hela tiden är irriterade pa varandra och som hela tiden säger att snart länar de varandra. Men de har varit gifta i 15 ar och vi andra kommer hinna skilja oss fyra ganger var och de kommer fortfarande att vara gifta. Gud, man begriper sig sa lite pa folk.

 

Flög tillbaka till Paris i gâr, med hjärtebarnen, smulorna. Och ett hjärta som längtar hem till en plats som är borta, och som längtar bort till det man kallar hemma. Är alltid sentimental när jag ser de svenska skogarna rusa förbi utanför fönstret och när planet lyfter och tar mig mot Paris, eller vart jag nu än bott. Hann inte med mycket nostalgi, kom hem till ett hus som är en byggplats – dammet? – och en väckarklocka som ringde klockan sex. Nu körde liksom den här höstterminen igâng och skolan har inte ens börjat än? Oh well. Har sâ mycket föraningar om förändringar och att detta kan bli ett väldigt intressant halvâr.

Kramar!