Now. - Looking for sara
Sitter uppe för länge. Nattat lyckotrollen för flera timmar sedan. Dricker kaffe trots att det är sent, och äter upp chokladbollarna vi gjorde tidigare ikväll (faktiskt nyttiga bliss balls förklädda till kokosbollar men det vet inte barnen om). Tröstar en vän som fått hjärtat krossat. Eller, tröstar går ju inte. Det gör ju så ont. Och man begriper ju så lite när det händer, och man vänder sig om och springer efter och försöker förstå fast man inte borde. Jag vet ju hur ont det gör.
Här är det så tyst och lugnt när alla sover. Och tomt också. Utan Ludde. Tvätten hänger inne i vardagsrummet och doftar gott på grund av regnet regnet regnet. Det är vackert väder i Dublin och han älskar mig.
Förresten. Ingen fick jobbet. Jag gick längst i rekryteringen (intern) men är inte tillräckligt (och kommer aldrig att bli) kommersiell. Det bergrep jag på sista intervjun, jag ville helst ställa mig upp och säga, hejdå, det är inte mig ni söker. Kanske finns inte ens personen de söker.
Så ringde de upp. Sade att ingen får jobbet men skulle jag vara intresserad av en annan tjänst? Vet faktiskt inte. Måste fundera. Det måste passa ihop med de där djupt sovande lyckotrollen, och den blåögde mannen i Dublin (temporärt) och kanske är det svårt.
Ibland – ofta – har jag inga snabba svar. Jag saknar alternativet i livet (i alla lägen) att säga, jag vet inte, kan jag få återkomma när jag har lyssnat klart inåt och utåt och känt efter och när svaret helt plötsligt kommer till mig?  För såna som mig har en del tåg gått, haha.
Oh well, lämnar er med Cohen. You look good when you’re tired.
“Avoid the flourish. Do not be afraid to be weak. Do not be ashamed to be tired. You look good when you’re tired. You look like you could go on forever. Now come into my arms. You are the image of my beauty .”
Leonard Cohen
Author

6 Comments

    • Och du, jag tror att inkännande människor utan begränsningar i hjärta och hjärna, aldrig kommer fram till harmonin de tror existerar. Ni (vi?) befinner er (oss?) i ständig rörelse nämligen.

      • admin Reply

        Jag vet inte! Ständig rörelse är utmattande också! Men utan rörelse stagnerar vi ju. XOXO

  1. Älskar citatet. Och din text – andas så mycket sen kväll, när inget stör ens reflektioner.

  2. Jag är mer en sån som antagligen hade tackat ja på stående fot (om det är ett intressant jobb alltså) och så blir det som det blir. Inte alltid bra. Svårt med den där gränsdragningen på hur länge man ska fundera och känna efter. Önskar att jag gjorde det mer, men när jag väl gör det så känns det ofta som att jag gärna fastnar väldigt länge och inte kommer nånstans. Då finns det plötsligt inga ”perfekta” alternativ utan allt känns halvdant. Livet. Inte alltid lätt.

    • admin Reply

      Alltså, det blir ju alltid som det blir. Och oftast blir det ju bra till slut. Men när man är en familj på sex personer och jag är den som tar mest ansvar för familjelivet så tänker jag på allt utifrån den situationen. Hm. Svårt. xx

Write A Comment