När knoppar brister. - Looking for sara

En helg till handlignarna! Redan!  Lite trött av att ha haft barnens kompisar (och mina!) hemma över helgen, men också efter att ha haft picknick i solen och dröjt ute i våren som i ett jubel brustit ut pga att ingen rädsla längre höll etc.

Underbart skönt. Sedan söndagsfixet. Taklampan som trillade ner,  barnen som trampade ner lasagnen i mattan, tvätten, myset.

Har lite lovat barnen ett djur. We have settled for a rabbit. Vill nu ha en gallup här: För eller emot? Pros and cons?

Tack på förhand.

 

Author

9 Comments

  1. Intressant med husdjur, det har vi också funderat över. En sak vet jag: man ska tänka på hur länge de lever. Själv fick jag marsvin när jag var tolv. De levde fortfarande när jag flyttade hemifrån som 18-åring. Jag ville INTE ta med dem till studentrummet, så det sista året hade de en ensam tillvaro hemma hos mina föräldrar som kanske inte var superengagerade.
    Men det är ju inget problem för er än så länge!

    Hade inte en massa nära släktingar (och troligen jag) varit allergiska mot katter hade vi säkert skaffat det. De är ju så sällskapliga jämfört med kaniner. Men svåra i lägenhet, kanske?

  2. En kanin är relativt stor och behöver utrymme. Ska den hoppa inne hos er då? Tveksamt. Dessutom lever den länge. Hamster är optimal i storleken. Lever inte så länge och kräver ingen större plats. Baksidan är att dom kan bitas…men det kan även kaniner. Marsvin verkar trevliga, men enligt ovan lever dom ganska länge. Hund är ju det trevligaste, men vilket jobb! Vandrade pinne kan ju vara ett bra alternativ:-). Skämt åsido! Men tänk dig för Sara. Ett djur tenderar alltid att hamna på mammans att-göra-lista…

  3. Ja, som Maria skriver. Husdjuren är i slutändan de vuxnas ansvar, nu har ju du några barn som börjar vara i den åldern att de kan ta en stor del av ansvaret men djuret måste skötas även när de är borta eller inte har lust…. Och övervaka att den minsta inte behandlar djuret för hårdhänt. Är själv inte en kattmänniska, men vi har både katt och hund (som är överlägset katt på alla sätt utom att hundar kräver mer jobb) och katter har ju fördelen av att de är ganska självgående. Förutom att man måste hålla rent i kattlådan när man bor i lägenhet, förstås. Och så klöser de på allt möjligt…. I övrigt mer självgående än de flesta djur. Finns raskatter med fina egenskaper som passar i barnfamiljer, t ex Rad-Doll. Jag älskar nästan alla djur, men skulle i sammanhanget hålla mig till t ex en hamster, om inte mamman och/eller pappan själv är sugna på ett specifikt djur.

  4. Åh… jag är inbiten kattmänniska, precis som resten av släkten. Så spontant tänker jag ”klart ni ska skaffa katt”. MEN en måste ha förutsättningarna och viljan att ta hand om djuret en skaffar! Vi skaffade våra katter först när vi flyttat från lägenhet till villa (och vi adopterade vuxna som behövde nytt hem). Så jag håller med föregående, fundera på ett litet djur som inte lever så länge. Kanske finns det sådana som behöver nya hem också, typ marsvin som redan avverkat några år? Med det sagt tror jag att det är bra för barn att få lära sig ansvar och omvårdnad med djur. Och gos såklart.

  5. Om man redan bestämt att det blir ett djur: Litet djur i bur är nog lättast. Hamster o marsvin är nattaktiva o sover på dagen. Bits ofta. Gerbil är bättre, de är vakna när barnen är det. Sociala djur, man bör ha två -(av samma kön annars får du snabbt väldigt många) )Ökenråttor med hårig svans är inte så råttlika😅 (och nej , jag har inga gerbiler själv)/Susanne

  6. Kanske erbjuda bland grannarna (kollegor) att vara husdjursvakt. När jag tjatade om hund gjorde min mamma det. Och ja jag tyckte faktiskt att det var ganska jobbigt att ta hand om hunden en helg (en valp som var stor och busig). Jag hade undulater. Inte kul. Man kan ju även tänka ponnyridning? Man behöver inte infria löften till barn om man förklarar varför. Om du nu hade lovat? Kanske finns det andra saker de hellre vill? Resa till Sverige, ha pyjamasparty…

  7. Don’t do it. Barnen vet inte vad de tror att de vill. Mina barn tröttnade efter en vecka på både hamster och ökenråttor. Sen stod jag där som enda ansvariga person. Inget direkt sällskap heller. Katt är mycket bättre då. Vi har en ragdoll nu som alla älskar. Ett annat tips kan vara att ”leasa” en kanin. Det kan man iaf göra i Sverige. Man får den från en gård under våren och lämnar tillbaka när det börjar bli vinter (och om man insett att man inte kan leva utan den kan man behålla dem också).

  8. Och ditt ex skaffade katt? Och din familj i Sverige har hund? Helt husdjurslösa är de ju kanske inte. Men om DU vill ha en kanin är det ju en helt annan sak! Det ska ju vara bra för immunsystemets utveckling hos barn med husdjur :o)

  9. Vi har hund och katt och har haft både ett gång dvärghamstrar och ett par kaniner. Hund och katt är de bästa tycker jag, men kräver såklart ganska mycket. Kaninerna (iaf våra) var svåra, särskilt med små barn. Inte så sällskapliga och ganska ryckiga, vilket gjorde barnen rädda och då blev kaninerna rädda… . Dvärghamstrar är trevliga och lättskötta. Och väldigt söta! Om jag måste välja djur-i-bur skulle jag ta dem igen.

Write A Comment