Morphing. - Looking for sara

Så underligt och mäktigt. Har inte berättat för L, vet att han skulle rynka ögonbrynen och skaka lite på huvudet, visa upp spelad entusiasm.

Barnen var ute på framsidan.  Jag hade köksfönstret öppet så att jag kunde slänga ett öga på dem då och då. Jag fixade kaffe, torkade av bordet i trädgården, hängde upp en av kökshandukarna, som jag fått av henne, att torka i trädgården. Dörrarna intill vardagsrummet var vidöppna, jag hade solen i ögonen. Och så kände jag en närvaro som var så stark att jag fick gåshud över hela kroppen. Tänkte att det var en katt som satt på stenmuren och betraktade mig, utan att jag hört den komma. Det var det inte. Jag vred på huvudet och såg henne i ögonvrån. Mormor satt i min soffa i sin turkosa klänning med blommor.

Jag vågade inte vända mig om, rädd att hon skulle försvinna. Hon var där, hon tittade till mig. På något vis överförde hon ord och tankar till mig. Vi hann inte träffas en sista gång – hon visste att det var svårt att acceptera det. Hon satt i min soffa och betraktade mig och jag hade gåshud och tårarna rann.

Allt vi inte hunnit säga. Hennes doft, hennes armar, hennes tro på mig. Hon har det bra nu. Men det var så viktigt för henne att vi har det bra. Tårarna rinner nu också, när jag tänker på det. Hon fanns med mig en lång stund, i solen. Den nytvättade tvätten, kaffet som kallnade. Jag som stod stilla och grät i rummet mellan ute och inne med en kökshanduk i handen. Långt från hennes universum, men nära i handlingarna. Kanske var det det som möjligjorde övergången.

Hon stannade en stund. Sen försvann hon. Med orden ”När någon lämnar oss är det för att lämna plats åt en ny person”.

Så är det. Kretsloppet. Det oändliga.

Author

14 Comments

    • admin Reply

      Jag har aldrig upplevt det förrän nu… Så fint att de finns med oss och tittar till oss! KRAM TILL DIG

  1. Jag har aldrig varit med om något sådant, men jag är glad för din skull att det hände dig! Framförallt som du aldrig hann ta riktigt farväl av henne! Så fint att hon då kom till dig istället.

  2. Sara, så fint att läsa. Jag känner med dig. Min fina, älskade farmor gick bort för en dryg månad sen. Jag har varit så ledsen, saknaden är enorm. Jag vill så gärna tro att hon finns här med mig, följer mig och vakar. Hoppas att jag någon gång får känna hennes närvaro som du gjorde med din mormor.
    Kram Mirna

    • admin Reply

      Jag har nog faktiskt inte trott på sådana här historier – även om jag kanske velat. Men nu… Din farmor vakar nog över dig också! xxx

  3. I hear you. Ocksâ min relation till min mormor var speciell, stark och vacker. Det finns en vit fjäril som fladdrar pâ min balkong under somrarna, varje âr. Dâ har vi en dialog och hon vakar, hon förmedlar, hon skyddar. Universum är magiskt. Kram.

Write A Comment