Moderna tider. - Looking for sara

Det lackar mot jul. Ju. Och samtidigt regnar det och gråheten vräker sig över kontinentaleuropa. Europa. Vad hände?

Frankrike har inte hämtat sig från terrorn som rådde 2015. Eller har vi? Man accepterar, lär sig leva med en rädsla långt in i bröstet. Ibland, i metron, när det är beväpnad militärpolis överallt tänker jag hur oskyddad vi är. Men bara ibland.

Vi fick mejl på jobbet om förbud att åka in och jobba i helgen (as if?). De stänger kvarteren, metron är stängd, butikerna, museerna. Men det går inte att skydda Paris när hon attackeras.

Hemma har vi  en ongoing debate om det som händer. Om hur man kanske kan förstå ilskan, men inte våldet. Det gavs så många löften under valet. Inga infriades?  I Frankrike finns en jättestor medelklass som arbetar och försöker göra saker och ting rätt men som får svårare och svårare att få ihop det i slutet av månaden, när skolmaten är betalad och vinterskorna inköpta. Det kan ju vi vittna om. Den högutbildade, heltidsarbetande medelklassen som får det sämre och sämre när inflationen är flera gånger större än löneökningarna (som knappt existerar). Och de som varken har jobb eller lön eller utbildning. Jag kan förstå att man blir less när man jobbar 50 timmar i veckan men ändå flämtar till när man får veta vad matkassen kostar. Klyftorna ökar enormt. Enormt.

Macron håller low profile, skickar ut sin premiärminister i verkligheten för att lugna massorna. Mycket känns knepigt, vi fick veta att inte ens kommunalråden (inte ens hon som har hand om utbildning) i vår kommun sätter sina ungar i kommunala skolan. Kan man skriver man in sina barn i privatskola så fort man kan. Vi funderar, Vera och Amandine börjar college nästa år, och vi sneglar på den katolska privatskolan i grannstaden.

Och är det black friday ska man konsumer tills man storknar, även om man inte har pengar. Bara en parentes.

Jag vet inte. Det känns inte riktigt bra just nu.

Author

13 Comments

  1. Tack för reflektionen! Så svårt att förstå härifrån vad som händer – intressant att då ett franskt medelklass-perspektiv

  2. Tack från mig också! Det enda jag läst är att de klagar på bensinskatten och det tyckte jag var ett dumt skäl att starta upplopp för. Nu förstår jag lite bättre. Expressen hade äntligen en något mer djupgående text också. Deprimerande tid vi lever i.

  3. Sedan tycker jag kanske att en rörelse som representerar en knapp halv procent av Frankrikes befolkning inte har rätt att bestämma och speciellt inte genom att kasta sten. Och att det där att fransmännen jobbar jättemycket är lite av en myt. Luncher i evigheter, sex, sju eller mer veckors semester, hela landet stannar i augusti, kvinnor jobbar ofta deltid. Barnen är ju ens aldrig i skolan ;o) Ja lönerna är inte alltid höga men jämfört södra europa är de högre. Jag tror absolut att klyftorna är ett problem! Stor skillnad mot Skandinavien. Och även att efter finanskrisen ser man hur den yngre generationen betalar en statsskuld orsakad av pensionärerna eller pengar som föräldragenerationen använt upp… som även somliga haft tur att njuta av bubblan och stigande huspriser. När man jämför med föräldragenerationen kan det se orättvist ut fast sanningen nog är att de fattigaste faktiskt har det bättre idag? Eller? Men jag tycker att det delvis är den äldre generationens fel. Den yngre generationen ska betala statsskuld med sina skattepengar och rädda miljön och har inte möjlighet att köpa vara sig en lägenhet eller ett sommarhus. Där fattar jag att det känns orättvist. Och jag tycker jättesynd om ensamma mammor! Men jag vill inte ha en högre statsskuld. Höjd Smic okej om det kan finansieras genom andra besparingar.

  4. Ja irriterar mig sjukt mycket att ALLA ? partiledare sätter sina barn i privatskolor… Hyckleri! Och inga barn vill ens kissa i skolan för att skoltoaletterna luktar vidrigt… men jag vet inte om jag skulle gilla franska privatskolor heller. Finns säkert bra? Berätta om skillnaden! Trodde det mest var skillnad i ”studiemotiverade föräldrar” vilket ju är bra men inte jämlikt, men tycker det även är inflation i ”punitions, dictées, bagarres, bon bons och poésies” generellt i alla franska skolor ;o)

    • admin Reply

      Ja, piska och morot finns ju pa gammaldags vis… Vet inte riktigt hur jag tycker… vill ge barnen goda mojligheter i framtiden, men det kanns ju inte riktigt bra att det ar sadana skillnader!

    • admin Reply

      Helt sakert ratt, de franska efterkrigsbarnen hade jattegenerosa avtal, och vissa tror att det ar den sista generationen som far en pension…

  5. Anna STOUVENEL Reply

    Jag har en kollega som arbetar mer än heltid ( vi jobbar alla mer eller mindre övertid), gör ett jättebra jobb och har lägstalön vid 40 ârs âlder. Vi jobbar i en förening och där är lägstalöner ett mâste för att fâ föreningen att gâ runt. Jag har turen att ha lite mer i lön eftersom jag har haft en administrativ tjänst och arbetsgivaren inte har rätt att sänka min lön. Min man jobbar 60 timmar/veckan som ”cadre” och han tjänar bara 500 euros mer än mig per mânad. Vi kan ha semestrar tillsammans sedan 2012 dâ vi la sista avbetalningen pâ vârt hus. Innan dess sâ var vi tvungna att sprida ut vâra semesterdagar sâ att barnomsorgen inte skulle kosta för mycket under skolloven. Skattetrycket i Frankrike är högre än det i Sverige. Macron är i sig inge värre president än de andra men faktum är att han fâr ta skiten just nu. Vâldet är jag inte ett dugg förvânad över. Fransmännen kan aldrig protestera fredligt. Hur mânga chefer har inte blivit i princip frihetsberövade i sina kontor medan anställda utanför protesterar mot nedläggning. Sâ fort bensinen börjar ökar i pris sâ blir fransmännen som galna eftersom den kostnaden redan är en stor del av hushâllsbudgeten. Extremvânstern gör sitt till för att riva upp asfalt och gatstenar och kasta de pâ skyltfönstren pâ Chams Elysée. ”Gula vâstar” som hindrar mig att ta mig fram i trafiken när jag jobbar visar jag fingret. De har râtt att protestera men de har inte rätt att blockera människor som redan har det tufft.

    • admin Reply

      Exakt! Jag jobbar ocksa 50 timmar i veckan som cadre, med hapnadsvackande lag lon (men man ska vara glad att man har ett jobb etc)… Det ar sa mycket som kanns fel i samhallet, men grat ilskna tarar nar konduktorerna pa SNCF bestamde sig for att strejka pa julafton (och jag kom tva timmar sent till jobbet), varfor ta oss som gisslan, vi som bara forsoker gora ratt for oss?

  6. Men som utlandssvensk (annat land än Frankrike) undrar jag om vi inte ibland jämför med ett Sverige som kanske inte heller finns längre?
    Barnomsorgen hemma är inte som den var när jag växte upp, som jag uppfattar mina vänner hemma är det inte så lätt att få vård osv. Klyftorna växer i Sverige också bara det att vi inte ser dem.

    • admin Reply

      Ja! Jag tanker nog pa valfardssverige som det var kanske pa nittiotalet… en illusion? Tror ofta att det ar sa for utlandssvenskar. xxx

Write A Comment