Minnen. - Looking for sara

Vi har knappt hunnit titta igenom bilderna från dagen vi gifte oss men det blir ett roligt projekt till efter sommaren. Hela juni och juli var så stressiga och lite suddiga i mitt minne. Att starta nytt jobb om ett par veckor borde vara roligt men jag sätter så mycket press på mig att jag mår illa. Vet inte varfor; någon som har tips på att hantera prestationsångest och dåligt självfortroende? Har sådan ångest just nu?

Author

20 Comments

  1. Sara, om du tittar i backspegeln på allt roligt, bra och ibland mindre bra saker du upplevt, OCH klarat på ett galant sätt. Inte behöver du oro dig över ditt nya jobb som verkar vara det du helst vill arbeta med nu.
    Du är nygift med en älskad, lugn och trygg man, har 3 egna kärleksbarn och ett älskat bonusbarn. Vila du tryggt i att du klarar allt detta så tror jag att nya jobbet kommer att skänka dig dig både glädje och framgång.
    Hälsar Mme Fellini

    • admin Reply

      Jo; om jag tittar i backspegeln så ser jag att det mesta blir bra till slut… Har ingen aning om varfor jag kanner mig sa livradd just nu. xxx

  2. Kära du. Först: acceptera för ett tag att du är en person som har prestationsångest och dåligt självförtroende. Det är ju trist att det ska vara så men det är inte heller något du kan ändra på bara helt plötsligt. Sen: bestäm en tid på dagen när du får tänka negativa tankar. Det ska vara ljust ute och lite lugnt. Ta 10 minuter, sätt dig till rätta och tänka alla negativa tankar om dig själv som du kan komma på. Sen när tiden är slut reser du dig, borstar av axlarna och gör något annat. När tankarna kommer så säg bara till dig själv (vänligt men bestämt) att du tyvärr inte har orostid just nu men att du lovar att tänka mer på saken imorgon när du har nästa tid för oro.

    • admin Reply

      Det ar inte helt latt att acceptera; men efter nastan 40 ar av daligt sjalvfortroende sa maste jag nog. 😉 Bra tips; TACK xxx

  3. Arbetsgivaren har anställt just dig eftersom de tror på dig. Det är bara att köra på. Om man inte provar vet man aldrig om det kommer att gå bra. Lyckospark till dig.

    • admin Reply

      Jo; tanker att de maste ha nagot bra skal till att ha anstallt mig haha. TACK

  4. Tips 1 – sov, sov, sov
    Tips 2 – ”vad är det värsta som kan hända?”
    Lycka till!

    • admin Reply

      1: Basta tipset. Alltid.
      2. Att fa sparken? Arligt; jag tanker sa just nu; sa knapp ar jag.
      TACK

      • Såklart du kan få sparken, det kan vi alla – och att få sparken är väl inte hela världen?! Ibland är det kanske till och med det vi behöver? För att hitta vår egentligen väg här i livet.

        • admin Reply

          Ja. Fast det skulle kannas som ett misslyckande, helt klart! xxx

          • Man vill ju bara ge dig en kram! Ibland misslyckas man med saker – det är inte hela världen!!
            Tror det gäller att försöka få perspektiv på saker och inte tunnelseende om du förstår hur jag menar? Det är bara ett jobb.

          • admin

            Jag forsoker fa bukt med mitt katastroftänk, men lätt är det inte! xxx

  5. Kände helt likadant när jag började ett nytt i en för mig ny branch! Dom första veckorna är värst, men kommer det långsamt att bli bättre. Ventilera dina känslor med nära och kära. Fundera på situationerna där du kände dig osäker och vad som gav upphov till den känslan i den situationen. Be gärna om din makes/ din väns synpunkt på saken. I början får man vara osäker och lära sig det nya.

    • admin Reply

      Det kanns sa skrammande just nu, kan inte riktigt tanka rationellt? Ar sa totalt utanfor min komfortzon. XOXO

  6. Jag tänker lite samma som A-M här ovanför – antar att arbetsgivaren/chefen inte är helt dum i huvet som anställde just dig? Eller var du kanske den enda sökande, så de var tvungna att ta just dig? 🙂 (just kiddin’)
    Men jag vet hur det är, för jag är massor med år äldre än du och håller på likadant ännu… 🙁 Den enda (?) trösten är att sådana som du och jag brukar göra väldigt bra ifrån oss – ”insecure overachievers”. B:s tips här ovanför låter för övrigt rätt smart! Ska prova testa det.
    Annars har jag väl inga andra tips än att vila i kärleken från dem du vet verkligen älskar dig – mannen, barna, mamma, pappa (även om de sistnämnda är långt borta). Tänk på mormor. Titta på sockerströaren.
    Tanka kärlek & återvänd till världen utanför.

    • admin Reply

      Insecure overachiever; helt klart. Som staller mig fragan VARFOR anstaller de MIG? 😉

  7. Har inte kommenterat tidigare, men följt din blogg i många år. Känner bra igen mig själv i det du nu skriver. Hittade till och med ett namn på fenomenet: ”Impostor syndrome”. Läser för tillfället en bok som heter ungefär ”Varför tror jag inte på mig själv (även om jag påriktigt är bra)”, men tyvärr finns boken bara på finska. Men en snabb koll visade att det finns en hel del litteratur åtminstone på engelska, ifall man vill läsa om ämnet och eventuellt få hjälp med att hantera situationen. Lycka till med det nya jobbet!

    • admin Reply

      Har känt mig som en bluff hela livet! I allt! Ska läsa pa om impostor syndrome! Tack!

  8. Kloka kommentarer här. Fråga: Varför sökte du detta jobb och kämpade så hårt för det?

    • admin Reply

      Dels för att jag verkligen behövde en ny utmaning, och funderat pâ det länge. Plus att det passade in i vârt livsprojekt, tror jag. Och för att jag – och dom – tror att det passar mig? Var sâ trött efter juli mânad att jag inte riktigt tänkte klart. Nu, efter tre veckor i Sverige med mammas mat och sovmorgnar är saken i ett annat läge. Tror jag. 😉

Write A Comment