Lost in London. - Looking for sara

Kulturchocken är total. Alltså, London och Paris är så olika som två städer kan vara. Fransmännens flörtiga attityd utbutt mot britternas korrekthet, Paris kaos utbytt mot metodisk ordning. Kaffet är brunt vatten, och lunchmaten är så hälsosam att jag köper godis för att äta på kvällarna. Fransmännen skulle ha svårt att acceptera ångkokta grönsaker i papperspåse, inget bröd, ingen ost och ingen efterätt? Oh well.

Älskar London, har inte haft tid att utforska än, mer än de 500 meter som ligger mellan mig och kontoret. Har insett hur svårt det är att dricka kaffe on the go samtidigt som man promenerar till jobbet i högklackat (på fredagar får vi ha jeans, men det har ingen) och försöker undvika att bli överkörd.

Alla pratar Wimbledon och Fotboll – såklart – och på kvällarna blockerar the white collar people gatorna där de har lossat slipsen och dricker öl som hade de betalt för det.

Första veckan ville jag flytta till London. Men är det egentligen ens möjligt att ha barn i den här staden? Kanske?

Nu måste jag stryka en blus – herregud blus – och göra mig presentabel. Ska vara på kontoret klockan åtta. Herregud, åtta. I Paris är ingen på jobbet före halvtio på grund av transporter som aldrig funkar och barn att lämna på skolan.

Hej.

Author

6 Comments

  1. Haha, jag vill också alltid flytta när jag kommer till en ny storstad. Alltså vill verkligen, så det känns i hela magen. Det är något bitterljuvt över det hela.

  2. Bodde sex år i London. Har nu varit hemflyttad sedan lika många år. Var tedrickare i London pga bruna vatten-kaffet. Och jobblunch var i princip alltid en macka, oftast trekantig. Men tiderna känner jag inte igen – i London var jag först på jobbet när jag kom strax efter 9. De flesta kom 9.30/10. Fick en smärre kulturchock när jag i Stockholm blev kallad till jobbmöten kl 8. Och frukostseminarier 7.30. Det hände aldrig i London. Men beror säkert på vilken bransch.

    Barn i London – jag vet inte. Klart det går, men kräver oftast familj i närheten som kan hjälpa till eller att den ena föräldern (läs: mamman) går ner på i alla fall halvtid under några år. Eller au pair/nanny.

    • admin Reply

      Ja, nu lever jag ju singelliv i centrala london, känns ju superkul. Men tanken på att pussla med heltidsjobb och fyra barn? nja. Fast gillar skoluniformerna!

  3. Sabrina Norlander Eliasson Reply

    Carissima!
    Skrattade så jag skrek när jag läste detta och mindes min studietid i London – då contra Rom! Så på pricken! Slås ofta av hur olika vi europeer är sinsemellan!
    Kram från en tonen läsare sen Korsikatiden
    Sabrina

  4. Sabrina Norlander Eliasson Reply

    Carissima!
    Skrattade så jag skrek när jag läste detta och mindes min studietid i London – då contra Rom! Så på pricken! Slås ofta av hur olika vi europeer är sinsemellan!
    Kram från en trogen läsare sen Korsikatiden
    Sabrina

    • admin Reply

      Ja verkligen olika! Kulturkrockar enbart grannländer emellan! 🙂 xxx Sara

Write A Comment