Länklove: Det finns inga ursäkter. - Looking for sara

Snälla ni, gå in hos Hanna och läs hennes underbara tankar om pressen på småbarnsföräldrar – och andra – i dagens hälsomedvetna samhälle.

Vi möts av och konsumerar så mycket information kring hälsa, kring sundhet, kring kost och träning, men är det verkligen sunda ideal vi möts av?

Visst finns det småbarnsföräldrar som klarar – och gillar – att kliva upp klockan fem för att träna, eller hinner med det efter jobb och skolhämtningar, visst finns det föräldrar – en god vän till mig till exempel – som endast lagar paleo till sina  barn på ekologiska råvaror (kan vara ett varningstecken att denna goda vän är sjukskriven för utmattningsdepression) och som klarar att ha magrutor en vecka efter att ha fött sitt tredje barn, som tar med sina bebisar på gymets barnpassning, som lyckas med konststycket att inte äta en enda kolhydrat på flera år och som får ångest vid tanken på att äta en tårtbit på ett kalas.

Jag som betecknar mig som en vanlig dödlig klarar inte det där. Det är för mycket press som vi sätter på oss själva, på varandra. Hälsosamt leverne kan bli alldeles för hälsosamt. Det kan bli tvångsmässigt. Jag vet det för jag har varit där. Och vägen tillbaka är låg, via depressioner och utmattning och mediciner och terapi.

Vi får sluta titta på medias hälsosamma mammor som går powerwalks innan frukost, äter en avokado till lunch, som har magar utan veck, som har perfekta naglar och som hinner sätta i löshår mellan träningspassen. Som inte alldeles sällan också går ut i media och pratar om sina depressioner, utbrändhet, ätstörningar och så vidare.

Och istället titta på alla fantastiska sunda mammor runt omkring oss. Och tillåta oss att vara sunda på andra sätt. Jag säger inte att träning inte är bra, träning är jättebra. Om vi gillar det, om det inte är ett tvång, men något roligt. Att det är helt okej att ligga på soffan och käka chips en kväll – vem gör det nuförtiden? – och att vi inte får pressa oss själv sjuka. För kanske femton år sedan då var det okej att gå på friskis&svettis en timme två gånger i veckan, att äta fiskpinnar och mos med sina barn (antar jag) – eller nåt med gluten – och att träna fyra gånger var något som elitidrottare höll på med.

Eller? Vad säger ni?

10 Comments

  1. Alexandra Reply

    Jag ligger gärna på soffan och äter chips, en öl till är också gott! :oD
    Men jag håller med dig, all denna fitness och sundhets är jobbig! En vän (han är trail löpare och springer varje dag i stort sett) till mig sa: Nu har det gått ett halvår utan skador och det är tack vare mina nya stötdämpande skor och för att jag inte har hetsat mig med löpklockan.
    Jag svarade att jag gillar att springa med löpklocka, det hjälper mig att bli bättre och så älskar jag statistik! ;o) och jag har aldrig varit skadad.
    Så länge löpning inte är mitt jobb måste det vara roligt, en njutning! Annars kan man ju lika gärna plåga sig med något annat!
    Livet måste vara roligt, man måste kunna / tillåta sig att njuta, vad är annars meningen?

    • Ja! När träning är plågsamt, och det är superbra om man inte varit skadad på ett halvår, då kanske det är dags för en remise en question? Tänker jag?

      XOXO

  2. Håller helt med dig! Jag är en sådan där som äter fiskpinnar med mos, går på Friskis 1-2 ggr veckan och just nu dricker jag vin och äter ostbågar. På en torsdag. Efter en pizza. Är också en småbarnsmamma som kände mig småhängig för ett tag sedan. Bannade mig som inte tränat mer, ätit bättre etc. Efter läksrkontroll och check av alla möjliga värden och funktioner satt jag hemma och inväntade domen. Livrädd. Men allt var topp. Trots mitt ”dåliga leverne”. Jag har liksom inbillat mig att jag drev mig själv till branten på grund av för lite chiafrön, motion etc etc.
    Har lite lågt järnvärde på grund av kraftig mens – det var allt. Supervanligt. Och jag behövde inte vända upp och ner på världen. Bara äta lite extra tillskott och redan efter en vecka mådde jag skitbra. Skappna av är nog den bästa gåvan man kan ge sig själv. Hälsostressen tar förmodligen fler liv än den ger. Kram

    • Alla skulle förmodligen må bättre av lite ostbågar och vin på torsdagar. Livet är stressigt, och med ett gäng småbarn i familjen, ett ruffigt radhus och två krävande heltidsjobb… Det är liksom good enough ibland.

  3. Vi ska ständigt smida på vår egen lycka, den ska vi skapa själva. Vi ska konkurrera och hamna före andra. Kroppen är vårt heliga tempel som ska vara attraktiv och frisk i evig tid amen. Vem rycks inte med? Känner man inte lite förakt och nedlåtenhet mot de lite tjocka, inaktiva satar som inte hänger på?
    Jag röstar för mångfald. Människor som lyckats befria sig från sin ängslighet och sprida god karma. Tanig eller tjock. Kakan Hermansson.

  4. Jo men verkligen – håller med. Tänker så mycket på det, så ofta. Mina förebilder är inte de som ”lyckas bäst”.
    Själv skulle jag kunna vara betydligt smalare, men jag skulle inte vara hälsosammare för det. Eller jo – kanske skulle min kropp vilja vara utan visst socker eller vin, men om jag tänker på hur det skulle vara för mina tankar (maniskt) så är jag säker på att det är mer hälsosamt så som det är nu. Trots sockret och vinet lite då och då.

    • Utan socker och vin… visst har jag provat, men livet är ju till för att njutas av?

  5. Lagom är i de flesta fall bäst. Promenera eller cykla hela eller en del till jobb eller annan sysselsättning och tillsammans med familj och vänner. Man pratar och tänker bra när man går har jag lärt mig. Annat jag lärt mig ( är inne på 51 året) är att jag lätt summerar vad alla andra gör och omvandlar till att alla andra gör. De gör sällan allt. Efter att övervarvat mig själv fullständigt med ett hjärtstopp och sedan hjärtsvikt som följd ägnar jag mig åt cykling till jobbet då det är praktiskt och hjärnan blir uppvärmd alternativt nervarvad och yogar 2-3 ggr per vecka. Yogar på shalan när det funkar, gör det inte det två gånger i veckan gör jag solhälsningarna hemma och någon position – och tillåter mig vara nöjd med det. Nu har jag inga småttingar hemma längre och kan prioritera mig själv mer än förr. Önskar att ni mitt i barncirkusen vore mer förlåtande mot er själva och tillåter er att vara mer nöjda över det ni gör med familj och er själva istället för att vara missnöjda med det som inte blir av (läs, önskar jag insett det i tid) sköt om er och varandra.

    • Ja! Att ta hand om sig själv behöver inte betyda ”träna” och ”äta nyttigt”. Det kan vara att bara sätta sig på golvet med sina barn när man kommer från jobbet, beställa pommes frites till middag och sitta i solen en stund på lunchen och blunda.
      xxx

Write A Comment