Klänningen! - Looking for sara

Det här var hands down det finaste jag sett på länge. Åh. Skulle vilja gifta mig i den.  Eller i alla fall något liknande. Den här klänningen kanske inte ser lika sjukt tjusig ut på en 158 centimeter lång trebarnsmamma?  Har så svårt att föreställa mig?

Herregud, JAG HAR INGENTING ATT HA P Å MIG och jag tänker inte betala en månadslön – eller en halv – för en klänning jag ska använda en gång?

https://www.bhldn.com/bridal-party/cleo-top-ivory-new

I övrigt så har våra första tre idéer om bröllop gått i stöpet, plus att en kollega annonserar att hon ska gifta sig dagen innan, och att min svärfar var så negativ till vår fjärde idé att jag bara blir lite trött. Vi ska ha budgetbröllop, gärna ute, barnvänligt och relaxed. Barfota och ishinkar med öl. Min svärfar tror att alla blir besvikna om det inte är efter protokollet med tre rätter och pièce-montée på nån stel restaurang? Jag vet inte?

Vill bara ha någonting bokat nu, så att jag kan ägna mig åt det roliga: Fixa playlist och beställa klänningar åt tjejerna! Men det andra… PLUS ALLA PAPPER som franska staten vill ha? Blir så trött bara jag tänker på det. Har man administrativ fobi ska man kanske inte gifta sig? Plus efternamnet. Ludde vill att jag tar hans efternamn men jag kan ju inte heta något som jag inte ens an uttala? Plus att jag och alla mina barn heter olika, och det blir konstigt om jag har samma som ett?

Hm. Tankar kring detta?

 

Author

38 Comments

  1. Klänningen: du måste nog prova och i vilket fall som helst så kan du säkert hitta en liknande klänning som ger samma känsla OCH som funkar till din längd (om nu denna inte skulle funka).

    Priset på brudklänningar är…. något högt. Om du inte vill ha det absoluta balklänningsstucket så kan nog ändå hitta en fin ”vanlig” klänning som skulle funka. En sömmerska som ev. gör ändringar behöver inte bli så dyrt heller så att det spräcker budgeten.

    Svärfar: om han vill ordna sitt drömbröllop så får väl HAN gifta sig igen?! Eller måste ni lyssna på honom av finansiella skäl?

    Namnet: byt inte namn om du inte är absolut övertygad om att det är det rätta.

    Lycka till!

  2. Vilken vacker klänning!
    Om det är viktigt för L att ni heter samma, kan han inte då ta ditt efternamn?
    Jag förstår inte helt varför kvinnor alltid ska ta mäns efternamn och barnen oftast får mannens efternamn,känns lite föråldrat på något sätt. Lika mycket familj är man ju trots olika efternamn.

  3. Klänningar kan hittas billigt. Själv köpte min mor min brudklänning för 170 euro från en helt vanlig butik i Spanien som sålde klänningar, då syddes den till och med om för mig! Skulle jag ha köpt motsvarande klänning i Norden skulle priset ha legat på ett par tusenlappar.

    Det är ert bröllop. Ni gör som ni vill. Vill ni ha ett bröllop med ishinkar, öl och barfotafolk då ska ni göra som ni vill. Vi ville också ha ett avslappnat bröllop, så vi hade efterfesten på vår stuga. Det gick hur bra som helst och folk tyckte det var riktigt roligt.

    Och gällande namnet. Som föregående skrev – byt inte om du inte själv vill.

    Kom ihåg att det är er dag. Den som ni ska få skapa tillsammans, precis så som ni vill.

  4. När jag gifte mig med E tog jag hans efternamn på ett villkor: att mina tvillingar (då 4 år) också skulle få hans namn. Det gick han givetvis med på. Vår gemensamma dotter föddes strax därpå, så vi heter samma alla. Men, jag förstår att det inte är aktuellt att byta efternamn på dina tjejer. Vad svårt! Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha gjort i din situation! 🙂 Stort grattis till det stundande bröllopet i alla fall! är jättegladför din/er skull.

  5. Ett efternamn som man inte ens kan uttala, hahaha 🙂
    I Spanien byter man inte efternamn, någonsin. När man föds får man både mammans och pappans första efternamn (alla har två). Sedan, om man får barn, går ens första efternamn vidare till dem. Det känns som om du hellre vill ha samma efternamn som dina döttrar, och det förstår jag. Kanske kan du ha två efternamn? Eller att ludde lägger till ditt efternamn efter sitt?
    Är det vanligt med familjeefternamn i Frankrike? Brukar familjen ta mannens efternamn, som är vanligt i Sverige också? Blir nyfiken 🙂
    Jag håller på barfotabröllopet! Det är er dag! Ingen som blir bjuden på bröllop har rätt att bli besviken! Jag blev bjuden till ett jätteroligt bröllop som hölls på ett litet museum. Gästerna dukade, serverade, dukade bort, vi fick ärtsoppa och annan hemlagad god mat. Jättefint allting!

    • admin Reply

      Mina tjejer har sin pappas efternamn, och jag bytte tillbaka till mitt flicknamn efter skilsmässan. Och Noah har SIN pappas efternamn – och samma efternamn som AMandine. Jag känner att jag vill ha samma som ALLA mina barn, eller helt olika… Äsch, vet inte, a name is just a name.

  6. Skit i svärfar, han låter old fashioned och för fokuserad på ’vad andra ska tycka’ – detta är ER dag och ni ska göra det på ert sätt! Hellre relaxed och KUL än stelt på restaurang med vita dukar (i synnerhet som det kommer vara barn med).

    Ang namn, L kan väl ta något av dina, eller så tar ni ett helt NYTT (kanske finns ngt vackert i släkten?) som blir bara ert. Det är oxå en idé. Barnen kan väl få det nya namnet som mellannamn, om det är känsligt för övrig förälder att barnen skulle byta namn.

    • Gissar utan att veta att Frankrike kan ha lite mindre avslappnade namnlagar än vi vill föreställa oss.

  7. Precsi som någon sa så kan du kanske hitta ”vanliga” klänningar som är lite finare? Känns som priset skjuter iväg så fort det hetere ”brudklänning”…!

    Sen så måste jag säga att det är NI som ska gifta er, inte din svärfar! Detta är er dag och folk kommer för att fira er, inte för att äta en trerättersmiddag.

    Angående namnet så är det ju svårt med pusselfamiljer… Jag och min sambo har precis Pacsat oss och jag är faktiskt lite ledsen att inte ha hans namn (vi är båda lite emot att gifta oss just nu). Vår gemensamma dotter kommer att födas i maj och hon kommer att ha hans namn, för att jag vill inte sitta och ha dubbla efternamn som hon kommer att behöva stava till inför varje instans nâr hon blir äldre.
    Min sambos son har dubbelt efternamn och jag tycker inte att det blir så fint… Men då får ju i alla fall båda föräldrarna som dom vill.

  8. Alltså: skit i svärfar!! Och: skit i namnen!! Barfotabröllop och att alla fortsätter heta det de heter blir väl alldeles utmärkt? Det har ju fungerat hittills? Ett äktenskap är ett avtal mellan två personer, varken mer eller mindre. Bröllop med tillhörande fest är ett sätt att fira avtalet. Det är ERT avtal och ER fest! Den som lägger sig i det behöver inte närvara. Nu är jag jättesur på din svärfar och måste äta lite choklad. (Ditt inlägg drog fram lite gammal ångest hos mig, uppenbarligen.)

  9. Som alla andra har skrivit, det är er dag och det är ni som ska känna er nöjda med bröllopet. Varför skulle gästerna bli besvikna, de blir bjudna för att fira sina vänners eller släktingars kärlek och blir dessutom bjudna på mat och/eller dryck i samma veva. What can go wrong (ja, förutom väder och sånt, men det får man ju ha planer för)? Skriver man på inbjudan vad som är att vänta, så kan väl de som kräver en mer formell tillställning helt enkelt tacka nej. Om det är förväntat i Frankrike att ett bröllop ska vara formellt kanske många tycker det är roligt med något annorlunda?
    Helt övertygad om att ni får till en jättefin dag!

  10. Jag köpte min bröllopsklänning på H&M. På rea, dessutom, tror den kostade 149 kronor. Såhär såg den ut: http://colombialiv.blogspot.se/2011/09/lite-brollopsfoton.html
    Lägg inte en massa pengar om det känns onödigt.

    Och gör ERT bröllop! Vi gifte oss i Colombia där det också är lite stramare tyglar än vad det kanske är i Sverige kring hur saker och ting ska vara. Till exempel hade vi en mindre ceremoni och lunch (ca 50 pers) och sen ”eftersläpp” där vi bjöd alla vi kände. På festen hade vi en bar där alla fick köpa sin egen dricka, annars hade vi aldrig haft råd att bjuda alla vi kände. Och det ville vi gärna göra.

    Min svärmor var precis som din svärfar – vad ska alla tycka? Till exempel bjöd vi inte släkten (morbröder m familjer) till ceremonin utan först på eftersläppet och det föranledde en hel del diskussioner. Och att inte BJUDA på sprit, hej och hå. Men vi gjorde som vi ville, alla hade jättekul, inga sura miner alls och det blev hur lyckat som helst! Så KÖR PÅ!

  11. Vi har varit på ett par härliga bröllop i syd-Frankrike, ett med det formella i stadshuset och ett i kyrkan (där stadshuset först var privat) så den mer konservativa delen av familjen blev nöjd. Och sen super avslappnade fester i hus de hyrde: bord i trädgården, barfota barn (som sen kunde läggas att sova i huset när det blev sent), och alla franska kulinariska läckerheter till gästerna (inkl pièce montée! ) i flera rätter, men buffé servering och ”öl hinkar” också. Vädret är ju dock kanske en förutsättning för att ett sånt bröllop blir lyckat, Ile de France är nog en gamble… apropå namn, i Frankrike har man ju tekniskt sett kvar sitt flicknamn rent formellt. Jag heter Pella Xxx, (epouse) Madame Yyy. Som familj använder vi mannens namn. Det går ju inte att helt skaka av sig sitt flicknamn och ”byta” som i Sverige, men det vet du ju redan. Förstår att det känns komplicerat. Min svägerska är i samma sits, olika namn på barnen, henne själv och mannen. Det blir många namn på brevlådan, men familjen är lycklig hur som och det är ju det viktigaste! 🙂

  12. Mina tjejer är födda i Frankrike, innan vi gifte oss. De har bådas efternamn, totalt 18 bokstäver och ostavbart på såväl svenska som franska. Fördel: När de kan stava till sitt namn kan de hela alfabetet. Nackdel: Det kan ta ett tag. Extra twist: Vi har alltid bott på gator med ännu längre och outtalbarare namn.

    När vi gifte oss lade jag till min mans efternamn som mellannamn. När banken skickade ett brev till mig med bara min mans efternamn skickade jag tillbaka det med texten ”adressaten okänd”. De gjorde inte om misstaget. Mina kollegor stavar namnet ”ctrl-C, ctrl-V”.

    Som familj kallar vi oss båda namnen, trots att min man inte kan lägga till mitt.

  13. Men jaa! Fixa till pappershelvettet gift er å ha en barfotafest där ni bjuder på öl å hämtmat! De som blir besvikna och sedan har mage att uttrycka det behöver ni nog inte umgås med efter det. Svärfar har I N G A mandat att ställa krav.
    Förstår namndilemmat! Jag skulle i kanske i din sits behålla ditt namn så du liksom inte blir mer kopplad till ngt barn på namnet – då går det ju att förklara
    att ja barnen har namn efter sina fäder? Kanske?
    På tal om klänningar beställde jag min från kinA- etiskt -osäkert, men billigt, figursytt å billigt kolla på etsy.com finns hur mycket som helst. Man kan ju inte satsa en månadslön på en klänning

  14. Jag hade nog valt att behålla mitt egna. Går det inte att få till samma efternamn som (samtliga) barnen skulle jag låtit det hela bero. Plus för att du på det viset fortsätter ha ett svenskt inslag i den franska mixen.

    Vad gäller bröllopet så håller jag med all of the above. Er dag på ert sätt – punkt!

  15. Vi gifte oss i USA med en barndomsvän med make som vittnen. Vi hade en enkel fest hemma för vänner efteråt. Klänningen var en ”vanlig” klänning i siden som jag hittade på rea. Min syster hade kyrkobröllop med stor fest och våra föräldrar var faktiskt nöjda med det. Nu har jag nyss haft mitt 50-årskalas på den lokala ”baren” intill vår lägenhet. Mingel och livemusik och bara särskilt utvalda: släkt, vänner och arbetskamrater – även ungdomarna i bekantskapskretsen. Blev så bra. Man ska lyssna på vad hjärtat vill…

  16. Jag köpte en reaklänning på Joy och gick till skräddaren och la upp den ( kostade mer än klänningen). Ringen var däremot rätt dyr och jag är glad över den varenda dag. Giftermålet skedde i hemlighet och lilla mamma är fortfarande sur ( 18 år senare) över det. Plus avsaknaden av bröllopsfoto, vilket retar upp henne när hon dammar av syrrans bröllops kort och det inte finns ngt på mig. Hå hå ja ja… var starka och gör det ni vill och tror på! Det blir bra!
    Kram Anna N

    • admin Reply

      Ja, min klänning tänker jag max lägga tusen kronor på (men då ska den vara helt perfekt!). Oj, foton! Har inte ens tänkt på det!

  17. Anna Stouvenel Reply

    Som ngn annan skrev; hyr klänning. Sedan det allra viktigaste; gift dig som du själv vill. Det är du som gifter dig, inte din svärfar. Det tredje; du kan ha dubbelt efternamn om du överhuvudraget mâste ta Luddes efternamn. Lite feminism ska vi väl ha?

    • admin Reply

      Har redan dubbelt efternamn haha. Men jag behåller mina svenska! Det är rätt många namn på brevlådan men det är okej! xxx

  18. Hola frân Madrid!

    Kika in här: https://www.bubbleroom.se/sv/kl%C3%A4der/kvinna/kl%C3%A4nningar

    Jag har själv aldrig köpt klänningar där men tycker de är jättefina. Ifall man är kort sâ verkar de passa jättebra (jag är själv bara 161…). Jag tycker mânga ggr att studenklänningar skulle kunna passa som bröllopsklänningar för de är sâ fina.

    Det där med efternamnet, jag antar att du heter som din före detta? Hur fungerar det i Frankrike? Fâr barnen bara pappans efternamn? I Spanien behâller kvinnan sitt efternamn även när hon gifter sig och alla har 2 efternamn. Först kommer pappans och sedan mammans efternamn.

    Grattis till er!!!! Roligt att höra att ni gifter er! 🙂

    • admin Reply

      I Frankrike får barnet automatiskt pappans efternamn om man är gifta eller pappan har ”erkänt faderskapet”. Jag bytte tillbaka till mitt flicknamn efter skilsmässan och heter alltså varken samma namn som mina döttrar eller som min son.
      Jag kommer att fortsätta att heta som jag gör, allt annat blir så krångligt. Och TACK

      xxx

Write A Comment