Love and things we can't untie. - Looking for sara

rosor

Fick rosor av L, och det betydde så mycket. Vi har lite olika sätt att visa varandra kärlek på, och ibland förstår vi inte riktigt den andras sätt… L är där mycket i vardagen, ser till att allt flyter, och lägger mycket av det han vill göra åt sidan, så att jag ska kunna göra någonting jag vill. Han kompromissar massor, men alltid utan gnäll eller kommentarer, och det gör att jag inte riktigt ser det.

Jag kompromissar mindre, men är väldigt noga med att fixa alla de där små överraskningarna – som han egentligen aldrig har bett om – och tycker att det är viktigare.

Och så blir jag lite sårad när jag inte får tiotusen små överrasknignar tillbaka, och han blir sårad när jag inte ser allt han gör för mig.

Och så lär man sig att läsa den andras sätt att visa kärlek. Så mycket ömhet man känner då?

Och sen lär man sig att ibland tala den andras språk. Och att jag får en liten vardagsöverraskning av min kille innebär att han lärt sig att tala mitt. Och när jag visar honom att jag försöker underlätta i hans vardag, då talar jag hans. Och så möts vi någonstans där.

 

 

5 Comments

  1. Jamen, precis sådär är det ju. Tack för att du satte ord på det!
    Kram Anna N

  2. Att lasa the 5 love langues gjorde UNDER for min relation.. plotsligt sa fattade jag hur han upplvde att kanna sig alskad, och hur jag upplevde det. Mindblown

  3. Ooo jaa! Just så! Vi hade precis samma här efter jul.

    Jag brukar komma ihåg namnsdagar, födelsedagar, vad han önskar sig under året för julklapp, köper något smått åt honom då jag ser något som jag vet att gjorde honom glad – sådär annors bara. Och jag – jag fick middag ute på stan till födelsedagen då jag sagt att det skulle vara kul att gå ut och äta – ingen present alls, inte hade han bett barnen skriva kort heller – till julklapp fick jag en väldigt praktisk liten present – och det flödade över. Jag tyckte att jag ju måste berätta hur jag känner – att jag inte känner mig uppskattad som annat än som ”städerskan/mamman” här hemma – som en del av möblemanget – att han aldrig överraskar mig med något smått osv. Kände mig väldigt materiell och visste inte hur jag skulle sätta pricken på i:et på det som jag ville få sagt.
    Så ville han tala om i dagarna 2, hur HAN kännt sig som nummer 2 på alla listor, att jag inte märker honom i vardagen osv…

    Ooo detta småbarnsliv – där vi vuxna glömmer att se varandra, på riktigt lyssna och märka den andres känslor.

    Jag VET att han ALDRIG tar stress om HAN måste sticka tidigare från jobbet pga av barnen, han gör mycket för att få vardagen att fungera – utan stress och suckar. Jag igen blir knäpp av att vara tvungen att förkorta arbetsdagen, vara tvungen att föra bilen på service etc. – jag blir snäsig och sur.

    Så helt som ni, så har vi olika sätt att visa vår uppskattning av varandra. Ena genom praktiska sätt, den andre med små överraskningar.

    Nu efter julens diskussioner hittade vi på Houserule nr 1 – en ggn i månaden gör han och jag något tillsammans – behöver inte vara romantiskt och stort – bara att göra något tillsammans – fara å klättra, bara på en öl, på bio etc. Så vi kommer ihåg varandra också och ser inte bara varandra över barnens huvuden…

    Du skrev jättefint om detta och jag skall ta det till hjärtat! Och kanske kanske han och jag lär oss lite av vad den andre gör för kärlekens skull och kan ge lite lika tillbaka.

    • Det är SVÅRT! Jag och L har många gånger gått förbi varandra i våra sätt att visa uppskattning… Ska genast införa månads-dater är med!

      xxx

Write A Comment