Inspirationen. - Looking for sara

varLudde åkte till Toulouse igår för några dagars jobb, landade i la ville rose på kvällen och ”oh det är så härligt väder, arton grader varmt, uteserveringarna är fulla, hotellet fint, du skulle varit här!”

Okej, vänta, informerar alla fyra barnen om att jag tar nästa flyg.  *Inte bitter*

Nej, inte bitter. Inte förrän klockan halvfem i morse då Nosse vaknade med hosta och feber. Kanske lite när jag drog med barnen till en mycket lerig park i går – mamma vi vill inte gå ut, jo ni ska gå ut jag gör det här för er skull – och vi var helt själva där och det började hagla.

På tal om att prata om barnsjukdomar och föräldraskap och lera, en vän till mig sade häromdagen: Jo, men Sara, din blogg hade ju ett litterärt värde förut. Nu är den ju inte särskilt intressant.

Och jag: Ja, men vart ska jag hitta inspirationen? I en lerig  lerpark? I åtta till fem jobbet på kontoret? I metron till Paris? Jag bor ju inte längre på en fantastisk paradisö i Medelhavet, eller en galen ö i Kinesiska havet (generellt osäker på vilket hav Taiwan ligger i), jag är en lite småtrist trebarnsmorsa med muffin-top och behov av att göra någonting åt håret. Jag sitter inte på uteserveringar i soliga länder och filosoferar, jag kokar makaroner och borstar mjölktänder. Jag är varken deprimerad, har någon liten flirt på sidan om, på väg att skilja mig, eller ser drömsk och mystisk ut under en solhatt vid turkosglittrande vatten.

Trist småbarnsmamma med muffin-top som börjar tycka att det är en skitstor ansträngning att föra över bilder till datorn. Det kunde jag göra var femte minut förr i tiden.

Oh. Nu fick jag lite ångest. Hör ni plasket när jag trillar rakt ner i medelålderslivskrisen? Hjälp. Vill ju helst inte hantera detta genom att börja se drömsk och mystisk ut, flirta med någon olämplig, skilja mig eller flytta till ett nytt land.

16 Comments

  1. Min din blogg är aldrig ointressant! Du lyfter fram vardagen och gör detdär magiska med orden som bara du kan! Är tacksam så länge du vill fortsätta orka ladda bilder och trolla med orden .
    Kram Anna N

  2. Gillar bloggen oavsett glamfaktor, och jag är genuint glad över att du verkar vara stabil i ditt mående, trots att jag inte känner dig. Varje dag kan vara ett äventyr, även om den utspelar sig i den gråa verkligheten.

  3. Alltså va. Jag har läst din blogg hur länge som helst och känner inte alls igen mig i din ”vän”. Kram.

    • Oh men gud vad skönt! Det var ju lite sista spiken i kistan, det var ju det. Plus första riktigt gråa hårstrået? xx

  4. Känner inte heller alls igen vad din så kallade vän säger (ingen snäll vän, tycker jag….) . Jag tyckte om din blogg förut och tycker faktiskt ännu mer om den nu, när den handlar om vardag som jag själv mera kan relatera till! Bara att du bor i Frankrike är glamour nog till mig :-). Jag behöver varken medelhav eller drinkar!

  5. Anna-Lena i Frankrike Reply

    Jag håller inte heller med din vän.
    Jag följer dig för att du också bor i Frankrike och jag kan liksom ha ett bollplank: ”hon vet preciiis hur det är!” typ. 😉 Sen tycker jag att du skriver fint och du har faktiskt ett intressant liv, jag menar, hur många klarar av att jobba heltid och ha fyra barn hemma liksom? 🙂

  6. Håller med övriga här! Du gör nåt speciellt med orden, alltid fint att läsa, oavsett vad det handlar om. Vardag i Frankrike är jättespännande för oss här uppe i Sverige!

  7. Jag känner ofta att jag är inte är så smart som jag en gång var, inte så fantasifull och spirituell. För jag har sömnbrist och aldrig en lugn stund och då har jag ändå bara jobb och två barn. Men sen så småningom kommer det tillbaka, föreställer jag mig. Och på vägen har jag förhoppningsvis även blivit lite klokare.
    Sen tycker jag att din blogg är lika bra som någonsin, talar bara om mig själv!
    /Anna

  8. Älskar din blogg Sara! Du beskriver vardagen så bra oavsett vad den innehåller!

  9. Men förlåt, vad är det för kommentar?! Av en vän?! Ett litterärt värde? Jamen hen kan ju köpa en bok då och va hur litterär hen vill. Det är ju din blog, som jag hoppas att du i första hand skriver för att du vill och gillar det. Vi är glada att vi får hänga med. Om hen vill läsa något annat är det ju så att säga fritt fram. Men otroligt osympatiskt att bedöma hur du skriver Din Blogg. Det flyter runt tillräckligt med prestationsångest i vardagen. Tack för att vi får hänga med i din vardag!

  10. Håller helt med övriga här. Vad var det för en vän? Eller var det som svar på någon fråga du ställt? Behållningen i att läsa din blogg är ju inte var du bor, utan just i hur du skriver och beskriver. Samt ett och annat smarrigt recept.

  11. Älskar din blogg precis som den är! Du uttrycker dig fantastiskt och skriver om ditt liv på ett intressant och engagerande sätt. Det intressanta är att du delar med dig av ditt liv och dina tankar. Har hängt med dig ända sedan Taiwan och tröttnar aldrig.

  12. Say what? Nej nej, din blogg är alltid med på min lista över de bästa. Trötta vardagsmorgnar eller turkost medelhav är ointressant. Så bara kör, så åker vi med!

  13. Det som är fantastiskt att läsa är när du delar dina nakna och uppriktiga känslor rakt av. Jag läste tidigare i veckan en känd bloggare som menade att livskrisande människor är de bästa bloggarna. Riktigt så dramatiskt kanske det inte behöver vara. Fast det öppna, spontana, ärliga och icke dömande upplevelsen av ett liv är det jag tycker om att läsa. Det livet finns ju överallt och behöver inte vara dramatiskt eller kantas av paradisstränder – men för de flesta av oss så går det ju lite upp och ner i perioder och när en bloggare vågar dela även det icke positiva, det som finns under ytan, så känns det ärligt och intressant. Många människor är så ytliga, så det icke ytliga intresserar mig betydligt mer. Men det är klart att det är tufft att vara i det ärliga och dela detta hela tiden. Det är jobbigt att ha känslor som privatperson och att dessutom då dela dessa i en blogg och riskera att bli kritiserad. Det kan jag inte riktigt ens sätta mig in i. Men i den tråkigaste vardagen finns ju även livet och känslorna. Så jag menar att vardagslivet inte är en begränsning för en bra blogg.

Write A Comment