Hejdå. - Looking for sara

Snön ligger nog mjuk över nejden och Ljusnan är mörk och iskall. När klockorna ringer är det för mormor som begravs idag. Jag är inte där, men hjärtat och tankarna är där.

Det är ett bråddjup det där som händer när en älskad person försvinner.

Hon var mina rötter och min länk till en del av världen som känns ännu mer avlägsen. Härjedalen, kan jag på något minsta vis tycka att Härjedalen är mitt? Hon var min sista länk till kunskapen om en generation som försvinner. Hon var min sista källa till vetskap och kunskap om sånt som rinner nedärvt i våra blodomlopp, som kan förklara så mycket.

Jag bad mamma att lägga undan sockerströaren till mig. Av alla hundra saker som bär miljoner minnen.  Nu får mormor vila, och vi kommer att sakna henne resten av livet.

Author

4 Comments

  1. Åh, 😞! Så fint ändå att välja något som hon säkerligen använde varje dag. Fint skrivet

  2. Emelie i Tyskland Reply

    Gör så ont att läsa. Har följt din blogg så länge och minns att du skrivit så mycket vackra ord om henne. Jag tycker jag ser så mycket av Vera i din mormor.
    Och jag ser min egen mormor i henne. Det där dåliga samvetet att vara långt borta blir en klump i halsen. Aldrig tillbringa tillräckligt med tid.
    Men nu har du henne alltid nära.

Write A Comment