Hej. - Looking for sara

Men jag kom av mig igen. Livet. På onsdag åker jag och Nosse till Sverige, tjejerna är redan där. Pratar svenska och allt.  Noah längtar nog mest. Det är lite speciellt att växa upp som ett semester enda-barn. Han fattar ju att det är tråkiga perioder emellanåt.

Snabb wrap-up. Stora barnen har fått plats på katolsk privatskola (collège) till skolstarten. Glad, men lite ledsen över detta segregerade samhälle där vi är så missnöjda över kommunala skolan. Bad exmaken om hjälp att betala skolavgiften, vilket ledde till att han ”inte gillade min ton”, men vi landade i en kompromiss. Tror jag. Tror även att jag är en bättre exfru än fru, och det är ju en jobbig insikt. Mer följsam och solution oriented  liksom.

Jag gillar mitt jobb, men det gör inte min man, det skaver ju utav bara fan att allt känns som en stor jävla kompromiss där ingen är nöjd. Suck. Grejen är att jag delade upp mig själv på barn och jobb (fifty-fifty) och hade jag gett mer av mig själv hade jag slutat existera och det gick inte. Det må vara livets mest egoistiska handling, men jag står för den. Synd bara att man måste slåss för sitt livsrum bara.

Tror att det är kulturellt många gånger, trots att det är ett intraeuropeiskt äktenskap. Tips?

Jag finns mer här just nu.  Det är ett lättsamt forum för en orolig och lite ledsen själ.

 

 

Author

13 Comments

  1. Det trista är ju att det ofta inte är kompromisser, utan kvinnan som går mannen tillmötes …

  2. Hm.Lever i det mest jämnställda av förhållanden, men det är en jvla kamp att hålla sig själv intakt. (Här kommer fördomar, egna hokuspokusteorier), jag troor överlag att killar är mer självcentrerade, att de någonstans har lättare för att kräva att vi ska finnas där för dem. Medan tjejer har lättare för att känna av läget och känna kravet och försöka anpassa sig efter det. Jag måste bli rejält arg mellan varven för att egentligen bli tydlig mot mig själv. Vad vill jag. För att sedan vara tydlig mot andra. Att utplåna sig själv, serva alla leder oundvikligen till tomma batterier. Jag vill jobba, jag vill vara mycket med barnen, jag vill även ha villkorslös kärlek av killen och stöttning. Så. Att veta vad en själv vill, sätta gränser, njuta ha kul. Tror att det gör en till attraktiv intressant människa. Är man attraktiv och intressant har man det lite lättare att få andra att göra som man vill :). När någon tjatar på en (du jobbar för mycket bla bla) det är hopplöst osexigt och energislukande. Gränser!

    • admin Reply

      Ja!!!! ALltsa, villkorslos karlek? Finns den???? Och ja, man maste fa andas och leva OCH vara generos med att lata sin partner andas och leva!

  3. Heja Sara!

    Jag följer dig på insta och det är som alltid kul att få följa med i ditt ”rafflande liv” för att citera dig. Älskar att läsa dina inlägg och har gjort sen stora lilla var riktigt liten och det var medelhavsö och en ledsen födelsedag och malplacerad björkdetox :D. Det är roligt att du gillar ditt jobb och ibland måste man spara på sina egna batterier för att fortsätta existera. Kramar till dig och njut av daladjup och glittrande sjöar!

    • admin Reply

      Oh!!!! Jag njuter, det behovdes semester! Haha jag har kommit en bit sen bjorkdetoxen!:)

  4. Kulturellt? Vet inte hur det är i Frankrike. Mamman bär huvudansvar för barnen även i Sverige! Kanske värre i Frankrike dock??

    Jag tror man bara måste klura ut vad som är viktigast för en och stå upp för det! Men det är lättare sagt än gjort! Är jobbet och barnen viktigast så är det så!!

    • Med värre menar jag att franska pappor tar mindre ansvar för sina barn än svenska.

    • admin Reply

      Ja, formodligen varre i Frankrike. Svart, att fa ihop alla bitar i livet!

  5. Anna STOUVENEL Reply

    Jag kan faktiskt i efterhand ângra att jag jobbade deltid i sâ mânga âr. Jag roddade fritidsaktiviteter, städ, matlagning, handling av allt som behövdes, vâra egna sociala liv, jag t o m âkte pâ semester själv med barnen för att min man jobbade sâ mycket. Det är inte värt det. Faktiskt. Mina barn är sâ pass stora nu att jag inte längre behövs pâ samma vis. Sâ nu skiter jag i disk, handling, tvätt och hela köret och koncentrerar mig pâ vâr adopterade hund. Han fâr ut mig varje dag och kräver nästan inget utav mig. Man mâste alltid kompromissa i ett parförhâllande men du har rätt i att att kunna fâ arbeta heltid.

    • admin Reply

      Oh, en hund! Villkorslov, kravlos karlek pa riktigt!
      Jag tycker att det ar svart med kompromissandet… Det blir aldrig riktigt perfekt?

      xxx

Write A Comment