Giving thanks. - Looking for sara

What you’re taking for granted someone else is praying for.

Det är Thanksgiving idag – mycket märkbart på mitt jobb – och trots att det är en tradition som inte är min så passar jag på att vara tacksam. Man glömmer lätt det.

Man kan till och med glömma att det man har idag drömde man om för några år sedan.

Jag är så tacksam över så mycket. Barnen förstås – alltid barnen. Att de är friska och glada. Familjen, den lilla och den större. Att alla är friska och mår bra. Det är egentligen det enda som betyder någonting.

När man filtrerar ned sakerna i livet till Vad vi inte kan förlora. Värdet i saker och ting. Är tacksam över mindre saker också. För några år sedan hade jag så svårt att sova att jag var tvungen att ta insomningstabletter. Så tacksam över att jag sover djupt och skönt och utvilande nu. För några år sedan åt jag prozac för att orka. Så glad över att det är så oändligt avlägset. Tacksam över att jag inte ens har ont i axlarna som jag hade för några veckor sedan, tacksam över en miljon små saker.

Men det obegripligt stora i det här är barnen. Allt kan vara kaos, det kan hagla och folk kan vara otrevliga på tunnelbanan och jag kan förvägras ett lönelyft och missa ett flyg. Men sen barnen kom är jag en mycket lycklig kvinna. Kanske för att det där andra bara är futtigheter när jag får komma hem till små armar och rufsiga hår och vara centrum i deras universum varje dag.

Och Ludde. Jag som skulle leva ensam resten av livet, så trillade han ner i mina armar från något moln någonstans, och där har han stannat. Det har inte varit helt lätt för 2 nysklida att få ihop harmonin men det går. *tacksam*

Tacksam över familjen i Sverige, tacksam över alla personer som skänker värme och mening till livet. Tacksam över att hösten är mild och tacksam över solbelysta höstlöv. Tacksam över att orkidén inte är död och över att de fått in mitt favoritte på affären.

Man kan ju hålla på hur länge som helst ju. Och det är viktigt!

2 Comments

  1. Tack , Du gav mig en fin tanke av att vara tacksam!!
    Jag förlorade min man efter mer än 40 år tillsammans för en månad sedan.
    Han var 25 år äldre än mig och vi har upplevt massor med härliga saker tillsammans, bott över 30 år i Cannes och njutit !!!
    Jag är TACKSAM för vårt fina liv , det är det jag känner nu !!
    Positiv attityd KRAM

Write A Comment