Fars dag. Del II. - Looking for sara

pool romychirs

Det finns ju en till pappa att gratulera på fars dag. Han som gav mig flickorna. En gång när de föddes, och en gång när vi skiljde oss från varandra. Två gånger har jag fått dem.

Den största gåvan. Det är generositet. I Frankrike är man rätt säker på att små barn inte ska flytta runt, de behöver en fast bas, det fick de. Och jag fick det odiskutabla privilegiet att väcka dessa smulor nästan varje dag, och stoppa om dem nästan varje kväll.

De väntar alltid otåligt på helgerna med pappa – och Augusti! Månaden med släkten i Montpellier! – och kommer tillbaka på söndag kväll med massor att berätta. Nöjda och belåtna. Och jag har fått sakna och längta en helg, vilket definitivt gör mig till en tacksammare och bättre mamma.

Vera har minnen av hur det var förr, när mamma och pappa levde tillsammans, och vi vårdar de minnena. Vi tittar på kort och pratar om Korsika, och när jag tittar på korten nu, så ser jag hur mycket kärlek och lycka där fanns! Romy, å andra sidan, minns inte. Hon var ett oskrivet blad, och ingenting existerade före hur det är nu – hon var 3 år när Ludde kom in i vårt liv, och vi i hans.

Till en fantastisk pappa på fars dag. Tack för våra döttrar.

3 Comments

  1. Så fint skrivet. Skönt att ha kommit ut på andra sidan skilsmässan med dessa goda tankar <3

  2. Oj så rörd jag blev nu. Jag följde din blogg och läste som en bibel fram tills jag själv fick barn för två år sedan. Du har berört mig så mycket Sara och du var och är aldrig ensam för det har du sett till genom alla som du bjuder in i ditt liv.

Write A Comment