Confession. - Looking for sara

sleepTillbringade natten på akutmottagningen i Fontainebleau med min bonustjej.

Horror.

Det är andra gången jag tillbringar natten på akutmottagningen i Fontainebleau. Och det var precis som jag mindes.

Good grief.

Kan du fortfarande andas själv är det ingen som bryr sig om dig. Klockan halvfyra på morgonen sa L till mig att gå hem. Du jobbar i morgon, du måste sova lite.

Plus att jag – är skamsen över detta – inte är något stöd på akutmottagningar eller sjukhus. För någon. Jag paralyseras av någon sorts skräck. Allt är så sorgligt, och fult, och väggarna kryper tätt inpå och jag kan inte andas och jag vill krypa ihop till en boll i ett hörn där jag kan hyperventilera och fantisera om vackra saker. Inget stöd för en liten tjej med infektion.

Anekdot: När min exmake skulle operera ögat var jag med som moraliskt stöd. Det räckte med att läkaren drog fram skalpellen för att jag fick blackout och vaknade upp på akuten efter att ha dråsat ihop på det hårda golvet. ”Något att hålla sig i när åskan går”

Måste blunda när jag desinfekterar mina döttrars skrubbade knän.

Och det enda jag kan tänka på är hur timmarna i väntrummet på akuten i Fontainebleau äter upp den tid jag skulle sova. Kommer vi hem klockan ett hinner jag sova sex timmar, kommer vi hem klockan två hinner jag sova fem timmar, etc etc.

Grät när jag gick och lade mig. Hatar sjukhus, hatar sjukdom. Lättad, förstås, också. Men grät över min egen oförmåga att vara stark och orubblig i såna situationer.

Ställde klockan på mobilen. Den sade: Väckarklockan ringer om 3 timmar och 23 minuter.

Gråter.

 

3 Comments

  1. Ååå, har gjort det samme; talt sovetimer i fortvilet trøtthet. Og skammet meg over å ha panikk for sykdom. Håper dagen ble god mot deg.

  2. Gräsligt, sån är jag oxå! Får en smula panik när jag inte hinner sova tillräckligt, oavsett om det är pga av nöje eller motsatsen.
    Kram Anna N

  3. Hoppas det inte var något allvarligt, och att hon mår bättre. Jag brukar också räkna så där.

Write A Comment