Comeback. - Looking for sara

She is back! Kan ni se mig?

Annars – jakligt sliten just nu. Jobbar massor och undrar varfor? Rik blir jag inte, klar blir jag aldrig, mycket press och stress. Ska fundera pa jullovet som jag ska ha! En dryg vecka med barna!!! Sa ljuvligt ska det bli.

Livet, livet. Ska reparera min kamera och borja fotografera igen! Ska komma igang med traningen igen! Den ar ju livsviktig och nu sager min telefon att jag bara gar ett par tusen steg om dagen. Max. Evakuerar ju stress med traning, men var far den plats, den dar traningen? Visst, att bara sin toddler hit och dit ar okej armtraning, I give you det.

Grät pga försenad till dagis idag (tog arton minuters lunch för att sticka tidigt sen gick det inte att sticka tidigt). Mitt lilla barnhemsbarn var SIST kvar och jag grät varma tårar. Direktrisen var fantastisk, sade att ibland går det inte som man vill, och att hon fanns där för mig om jag behöde prata. Sen visade Noah att han planterat hyacinter och krokus och jag rördes till tårar igen.

Mina barn är fantastiska. De är så godhjärtade människor i allt. Att ha dem? Lycka.

Nu ska jag samla krafterna och tvätta håret. Håret, katastrof just nu.

 

Author

8 Comments

  1. Det är jag igen! Halvtids-förespråkaren 🙂
    Som sagt, jag vet inte alls hur det ser ut i Frankrike, men beslutet måste kanske inte vara heltid eller halvtid för alltid? Börja med halvtid ett halvår, utvärdera sen. Var hemma med Noah, låt de andra barnen komma hem direkt efter skolan, baka tillsammans, strosa, ha tråkigt…. Ha luft i livet, marginaler. Det är ju där livet ÄR. Märker man.
    Hälsningar Sara som fortfarande dricker morgonkaffet med 3-åring pysslande bredvid. Stora barnen i skolan och största projekte för dagen är att ha gott mellis färdigt när de kommer hem vid två. Är även utbildad civilingenjör som hoppat av karriär, ekorrhjul och konsumtionshets och känner mig nyfrälst! (Hoppas du ej tar illa upp? Ej meningen att vara påstridig, men vill så gärna förmedla en annan (gammaldags?) bild av vad småbarnsåren kan vara)

    • admin Reply

      Jag tar inte illa upp. Inte alls. Det later som himmelriket. Barnen, alltsa, finns det egentligen nagot annat i livet. Att hoppa av konsumtionshetsen ar a work in progress for mig, men otroligt viktigt. Vad ar VERKLIGEN viktigt i livet? TACK for dina ord! <3

  2. Hälsning från andra sidan småbarnsåren – , rätt som det är lättar det. Som ett magiskt trollslag! Jag lovar! (och jag hade starkare överarmar när barnen var små….)

    • admin Reply

      Haha, men alltsa, vilka armar man far av att bara trilskande 2-aring! <3

  3. Jag läste ”Så jävligt det ska bli” i stället för ”Så ljuvligt det ska bli” – och skrattade lite pga att vara ensam med barn när man är stressad är kanske det stressigaste jag vet. Sen såg jag vad det verkligen stod. Haha. (Jag vet inte, det är kanske stressigare med en halvering och en 2,5-åring än när två barn är stora som dina? Jag ser fram emot när jag är en lugnare själ när inte ena ungen sitter och tröttgnäller vid middagsbordet och den andra springer därifrån och falsettskriker pga lillebrorsan får mer uppmärksamhet.)

    • admin Reply

      Hahaha, alltså, på allvar; det ar så sjukt enkelt att ha barn som inte ar toddlers langre. Sen kan de ju gnälla ändå, men man är lite mindre deras slav. 🙂

Write A Comment