Uncategorized Archives - Looking for sara
Category

Uncategorized

Category

Såg på filmen om Stephen Hawking i går, och grät hejdlöst i två timmar. Wow. Jag gråter alltid när det visas

1) bebisar 2) omöjlig kärlek 3) möjlig kärlek 4) LIVSÖDEN AV DENNA KALIBERN 5) bröllop

Hawking och hans första fru som kämpar mot hans sjukdom, hans vetenskapliga succé, hans livskraft, humor och intelligens. Människorna runt om kring honom som möjliggjorde livet.

Och sista scenen när Hawking och hans exhustru ser sina barn springa runt i gräset och Hawking säger: Look at what we made.

Grät floder i min ensamhet på soffan. Se.

 

What you’re taking for granted someone else is praying for.

Det är Thanksgiving idag – mycket märkbart på mitt jobb – och trots att det är en tradition som inte är min så passar jag på att vara tacksam. Man glömmer lätt det.

Man kan till och med glömma att det man har idag drömde man om för några år sedan.

Jag är så tacksam över så mycket. Barnen förstås – alltid barnen. Att de är friska och glada. Familjen, den lilla och den större. Att alla är friska och mår bra. Det är egentligen det enda som betyder någonting.

När man filtrerar ned sakerna i livet till Vad vi inte kan förlora. Värdet i saker och ting. Är tacksam över mindre saker också. För några år sedan hade jag så svårt att sova att jag var tvungen att ta insomningstabletter. Så tacksam över att jag sover djupt och skönt och utvilande nu. För några år sedan åt jag prozac för att orka. Så glad över att det är så oändligt avlägset. Tacksam över att jag inte ens har ont i axlarna som jag hade för några veckor sedan, tacksam över en miljon små saker.

Men det obegripligt stora i det här är barnen. Allt kan vara kaos, det kan hagla och folk kan vara otrevliga på tunnelbanan och jag kan förvägras ett lönelyft och missa ett flyg. Men sen barnen kom är jag en mycket lycklig kvinna. Kanske för att det där andra bara är futtigheter när jag får komma hem till små armar och rufsiga hår och vara centrum i deras universum varje dag.

Och Ludde. Jag som skulle leva ensam resten av livet, så trillade han ner i mina armar från något moln någonstans, och där har han stannat. Det har inte varit helt lätt för 2 nysklida att få ihop harmonin men det går. *tacksam*

Tacksam över familjen i Sverige, tacksam över alla personer som skänker värme och mening till livet. Tacksam över att hösten är mild och tacksam över solbelysta höstlöv. Tacksam över att orkidén inte är död och över att de fått in mitt favoritte på affären.

Man kan ju hålla på hur länge som helst ju. Och det är viktigt!

you can
stand there, under it, and roar all you

want and nothing will be disturbed; you can
drip with despair all afternoon and still,
on a green branch, its wings just lightly touched

by the passing foil of the water, the thrush,
puffing out its spotted breast, will sing
of the perfect, stone-hard beauty of everything

 Mary Oliver

Obs att bilden av vackra rosor på krispiga hotellakan har ganska lite med verkligheten att göra – i alla fall min verklighet – just nu. Igår skulle jag göra tacos men i någon sorts förvirring hade jag tacokryddan i avocadon och guacamole-krydden i köttfärsen. Det blev så sjukt oätligt. Besvikelsen?

Oh well, nu är det fredag och det är tänkt att vi ska göra massor med roliga grejer tillsammans när vi bara har ett barn. Men som Ludde säger ”Du säger att du ska passa på att göra tusen saker när tjejerna inte är hemma, men så fort de åker blir du deppig och går runt i cirklar”. Han har rätt, haha. Så himla dålig på att ”passa på”.

Men vem orkar tänka på att hoppet om att sommaren äntligen skulle komma inte uppfylldes? Det är för sent nu, sommaren blir inte.

Morgnarna är dimma och fukt, längtan att stanna under täcket, och jag skickade iväg mina barn till skolan i klänning och shorts – ångrade det på vägen till jobbet. Ruggigt!

Hösten brukar vara så inspirerande, men inte nu. Känner mig lurad på sommaren och rätt oinspirerad. Generellt.

Till och med allt för oinspirerad över att skriva någonting ens mini-intressant. Ikväll ska jag steka våfflor, göra läxor med barnen, och äta choklad framför Game of Thrones. Om jag känner mig inspirerad kanske jag tar en dusch.