Uncategorized Archives - Looking for sara
Category

Uncategorized

Category

Månen i kväll är galen. Ljuset känns intensivare än den bleka marssolen tidigare idag. Den målar upp en ljusbro över floden, glittrande över till andra sidan.

Vem kan sova med en sådan måne? Fick aldrig barnen i säng, ingen ville sova. Och lilleman tittade strängt på mig när jag tänkte lämna hans sängkant: Mamma, du stannar här.

En order. Han är en liten chef.

Jag är instabil just nu.  Utanpå ganska lugn. Folk tror det om mig. Att jag är lugn och stillsam. Reserverad. Jag är ett emotionellt nervvrak, panikslagen och folksskygg i perioder, det syns inte. Men det är relativt tröttsamt.

Ludde åker iväg några dagar, jag gillar att vara ensam med barnen, men inte när logistiken kör ihop sig. Men man kan inte göra sin partner till slav under logistiken. Ringde till skolan för att meddela att Rominou hämtas av sin styvsysters låtsasfarmor. Eller av sin mammas mans pappas fru. Eller sin bonuspappas bonusmamma. Whatever. 

I alla skolans formulär ska man fylla i en pappa, en mamma. Inga formulär är gjorda för ensamma föräldrar, eller skilda, eller bonusfamiljer.

Oh well. Man anpassar sig.

Hej. I teorin har jag inlett fastan. Det går åt helvete. Så åt helvete att jag tänker att jag får göra ramadan istället. Mn basföda just nu är vin & chips. Ludde känner inte igen mig och jag snäser att han ska lämna mina chips ifred. Stressen.

Wow, livet. Det har aldrig tagit mig mer på sängen. Inte direkt med storm.

På plussidan:

  1. Viss magi. Saker som faktiskt händer, tar form.
  2. Barnen. Alltid barnen.
  3. Ljuset. Våren.
  4. Att jag har börjat springa igen! Guuuuuuuud så roligt. Sprang ett 10 kilometers terränglopp i söndags. Var tvungen att stanna i 2 uppförsbackar med jordens håll i sidan. Och sprang i mål på 47 minuter?! Vänta bara tills jag får springa platt!
  5. Ska göra comeback här!

På minussidan:

  1. Paris transportsystem. Gråter varje dag på grund av hur URUSELT organiserat det är. Så här får man inte säga men privatisera skiten, sparka varenda kotte och gör om. Hade jag varit så urusel på mitt jobb hade jag fått sparken för länge sedan. Herregud, inom det privata sitter man löst om man glömmer att bifoga en fil i ett kundmejl I swear to god.
  2. Avgaserna i Paris.
  3. Strejkerna, se ovan.

Oh så oinspirerat! Vad är era plus och minus? Nu dyker jag ner i min chipspåse, hej.

 

Liten har halsfluss. Vi tillbringade hela fredagen på barnsjukhus eftersom de på dagis fått panik pga min lille kille supersjuk. I Frankrike tar man allt på allvar, och infektion i blodet skulle uteslutas, precis som knas med lymfkörtlarna. Jag och L fick kvittera ut silkesapan – såååå hängig – efter 6 timmar.  Att ta blodprov och odlingar från halsen var hans livs värsta upplevelse. Sen var det soffan och rödvin för att lugna nerverna.

Har pga detta knappt sovit, men oh well. Det är helg! Vi äter glass till middag och myser i soffan. Aldrig är liten så stilla och gosig som när han har feber.

Nu ska vi truga i lilleman pencillin och sen sova i rena lakan. Hoppas att jag kan sova i min egen säng och inte ihopvikt som origami i Noahs. Fingers crossed.

Det där tog andan ur mig. Vattnet var guld kanske en minut, sedan blev allt blekt och pastellfärgat. Jag och Noah var på väg från lekplatsen och karusellen, och fågelmatningen, när allt blev varmt guld.

I morgon börjar en ny vecka, känner mig inte helt redo. Men oh well, det är bara att kasta sig ut.

 

Det var 400 år sedan sist vi var ute på egen hand UTAN barn. Nu är det skollov och Jejja och Yoyo (Noahs namn på Vera och Romy) är hos C, och vi har Nosse-Bosse och A (som blir så stor så stor), hennes mamma hade blandat ihop veckorna så hon stannar med oss, lill-stumpan). Vår kompis Steph kom hit igår kväll, hade chips och kokade pasta till barnen, och jag och Ludde gick ut på Paris, drack mycket gott vin, åt gott (sjuuuuk ostbricka) och gick på teater. Alltså. Suddiga bildbevis ovan.

Hur härligt? Vi kom hem vid ett, sedan rusade Nosse in till oss vid halsju, och var hur glad som helst att se oss. A har varit lite deppig (begriper inte hur man kan ha andra prioriteter i livet än sina barn? Fattar inte?), vi åkte till simhallen, Noah älskar att flyta runt i bubbelpoolen, haha.

Jag har pratat ett par timmar med min kompis Nathalie, och vi ä rätt ense om att jag kanske ska säga upp mig. Bara ägna mig åt barnen och kanske odla citronträd. Ingenting är ett nederlag, jag testade, det funkade, jag klarade det… Men det känns inte helt rätt, det gör inte det. To be continued. Det kändes helt rätt att vara ute och svira igår kväll i alla fall. Det ska vi göra om.