Uncategorized Archives - Looking for sara
Category

Uncategorized

Category

Varför skulle annars våren vänta etc? Nu är den här i alla fall och naturen har exploderat, fåglarna sjunger, knopparna brister, allt spirar och växer och rör sig, det är vibrerande på ett sätt jag knappt minns. Energierna är tillbaka, och en viktig grej jag har insett är att vi behöver vila för att energierna ska få livsrum inom oss. Bara vid vila. Vi tog med oss middagen ut i parken det var underbart. Barnen utforskade omgivningarna, spelade basket och hjulade, och jag och L drack öl med ryggen mot en trädstam. Mycket bra middagstips.

Måste få ihop tankar och känslor, ska göra det i morgon. En långhelg igen, satt inne på en del kompledigt och det är härligt.

 

Från andra sidan beslutet. Det känns så bra, nytt jobb, de är jättnöjda över att få ha mig hos sig, och på gamla jobbet är alla glada för min skull. Kommer ni ihåg att jag sade att om man vill tillföra lite extra stress till sitt liv så kan man planera ett bröllop! Men nu tar jag det till nästa nivå: Planera ett bröllop samtidigt som man börjar nytt jobb och funderar på en flytt!

Adrenalinet flödar. Om det är det man vill. Kolla marginalerna jag jobbar mer: Sista juni på kvällen dricker jag champagne med min nyblivne make och firar att vi lyckades gifta oss! Plus firar att jag kommer i min klänning (detta är målbilden, I aint there just yet) !

Och dagen efter sätter jag mig på tåget till London för fem veckors utbildning. Alltså, när hinner man ha tråkigt i det här livet?

Får ont i magen av stressen. Men sen tänker jag på utgångsläget: Kvinna i sina bästa år sitter, fortfarande champagnerusigt, på tåget mellan ett somrigt Paris och en minst lika somrigt London. Hon älskar bägge städerna, talar bägge språken. Hon är nygift, börjar nytt jobb, får en nystart. Det känns som ett helt okej utgångsläge för nästa kapital, eller?

Kolla, så här sa Abraham Lincoln (och jag säger we grow and we grow and we grow:

The dogmas of the quiet past are inadequate to the stormy present. The occasion is piled high with difficulty, and we must rise with the occasion. As our case is new, so we must think anew and act anew.

Äntligen vår! Vi tog ut barna på grönbete – mycket stor frustration för min son som insåg att han var den enda som inte hade cykel. Han terroriserade högljutt sina syrror tills han fick sitta på deras cyklar. Härligt med glada barn utomhus i alla fall. Jag har fortfarande lite kortslutning i min hjärna. Ludde kliver upp och fixar kaffe till mig på morgonen som jag får på sängen för att komma upp till ytan. I eftermiddags låg jag och en vän in gräset och pratade i flera timmar, medan Ludde sprang efter barn… sen gick vi hem och drack lite vin, och Ludde roddade middag till 7 barn och 3 vuxna, och jag kände lyckan i att ha någon att luta sig emot när man inte har energin. Teamwork, för att få allt gjort som behöver göras.

Nu ska jag gå och lägga mig, orkar inte med en upprörd Macron som hetsar upp sig. Vill bara ha lugna människor omkring mig just nu, som pratar lugnt och sansat och som kommer med kaffe och vin.

Sitter uppe för länge. Nattat lyckotrollen för flera timmar sedan. Dricker kaffe trots att det är sent, och äter upp chokladbollarna vi gjorde tidigare ikväll (faktiskt nyttiga bliss balls förklädda till kokosbollar men det vet inte barnen om). Tröstar en vän som fått hjärtat krossat. Eller, tröstar går ju inte. Det gör ju så ont. Och man begriper ju så lite när det händer, och man vänder sig om och springer efter och försöker förstå fast man inte borde. Jag vet ju hur ont det gör.
Här är det så tyst och lugnt när alla sover. Och tomt också. Utan Ludde. Tvätten hänger inne i vardagsrummet och doftar gott på grund av regnet regnet regnet. Det är vackert väder i Dublin och han älskar mig.
Förresten. Ingen fick jobbet. Jag gick längst i rekryteringen (intern) men är inte tillräckligt (och kommer aldrig att bli) kommersiell. Det bergrep jag på sista intervjun, jag ville helst ställa mig upp och säga, hejdå, det är inte mig ni söker. Kanske finns inte ens personen de söker.
Så ringde de upp. Sade att ingen får jobbet men skulle jag vara intresserad av en annan tjänst? Vet faktiskt inte. Måste fundera. Det måste passa ihop med de där djupt sovande lyckotrollen, och den blåögde mannen i Dublin (temporärt) och kanske är det svårt.
Ibland – ofta – har jag inga snabba svar. Jag saknar alternativet i livet (i alla lägen) att säga, jag vet inte, kan jag få återkomma när jag har lyssnat klart inåt och utåt och känt efter och när svaret helt plötsligt kommer till mig?  För såna som mig har en del tåg gått, haha.
Oh well, lämnar er med Cohen. You look good when you’re tired.
“Avoid the flourish. Do not be afraid to be weak. Do not be ashamed to be tired. You look good when you’re tired. You look like you could go on forever. Now come into my arms. You are the image of my beauty .”
Leonard Cohen