travelstories Archives - Sida 2 av 8 - Looking for sara
Category

travelstories

Category

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16Alltså. Vi var så lyckliga här. På ett annat sätt än vi är lyckliga hemma. Allt var skoj och vila. Ingen som behövde skynda sig, inga måsten. Bara timmar av lek, av snäckplockning, sandslott, vindrickande och vattenplaskande. Sand överallt, och rufsiga, solvarma, lektrötta barn med brunbrända fötter! Lyckos mig.

zoo zoo1 zoo2 zoo4 zoo5 zoo6Det enda vi inte såg var isbjörnarna – som strejkade i värmen och stannade i sin privata pool i grottan – och papegojorna. Annars checkade vi allt på listan, vi klappade giraffer, galapagossköldpaddor och getungar, vi matade elefanter som försiktigt åt ur våra händer, vi tittade på showande sjölejon och åt mjukglass.

Mycket bra zoo, som dessutom medverkar till att skydda utrotningshotade djur världen över med olika projekt. Tips!

20286942_10154901397117756_7616220895550992323_oAtt skicka sina små fransyskor till Sverige var en inte helt enkel match på grund av

  1. Ingen l’autorisation de sortie du territoire
  2. En mamma som har ett helt annat efternamn än sina telningar (men hur kan vi veta Madame att Ni är deras mor?)
  3. Barnens ömma fader som befinner sig i Chicago i helt annan time zone som inte kunde bekräfta någonting
  4. Jag är JÄTTEMEDVETEN om att jag som frånskild måste ha Chris signatur någonstans och intygande om att barnen får lämna franskt territorium men… jag hade glömt.

Pust. Det tog ett tag innan vi fick grönt ljus och boardingkorten runt halsen. Jag följde dem till säkerhetskontrollen och när flygvärdinnan såg tårarna i mina ögon och hörde paniken i min röst så sade hon käckt att ”nu tar vi ett jättesnabbt farväl av mamma”. Så de såg inte hur jag reducerades till en tårpöl när de försvann mot gaten.

De kom fram rufsiga och trötta. Och får aldrig veta att mitt hjärta slutade slå under två och en halv timmas tid. Att tårarna gjorde att jag inte hittade till RER-tåget. Sen skärpte jag mig. Det är j en jättechans att få åka till Sverige på egen hand.

espagn espagne espagne3Parisregnet slår mot fönsterrutorna. Parisregnet är inte alls lika förföriskt som när vi vaknade av Atlantens regn förra veckan. Igår rörde vi oss inte ur fläclen bortsett från en tur till parken där vi träffade på goda vänner. Vi tog med dem hem, öppnade en flaska vin, beställde pizza och pratade hela kvällen.

Ludde gick till jobbet och det markerade slutet på de här två härliga veckorna. Jag har tandläkartid i eftermiddag och regnet faller som hade det betalt för det. Hej vardagen. Skulle kunna ge ganska mycket för att återvända till La Pointe Espagnole, där havet öppnar sig, där oceanen möter himlen, där landskapet är öppet och vidsträckt och oändligt och där det är lätt att andas.

Där tidvattnet kommer in, försvinner bort. Att gå ut en söndagmorgon och inte alls vara säker på att havet finns där än, ibland är det borta. Sedan kommer det tillbaka med förvånande snabbhet.

Biscayabukten är vild och vacker på ett sätt som gör att Medelhavet liknar en turkos insjö. Där stränderna täcks av badlakan och insmorda turister. Från Biscayabukten kommer du rufsig, sandig och tilltufsad. Du har barr i skorna och solblekt hår, stjärnor i ögonen och fötter som vant sig att gå barfota.

NOAH NOUS NOUS2Sista dagen. Grått och mulet. Vädret ändras så snabbt här, som stränderna, med tidvattnets come & go come & go.

Barnen har repeterat föreställning med miniklubben hela dagen, och jag har vilat. Sov tre timmar mitt på dagen, händer aldrig. Never ever. I morgon tar vi farväl av Charente-Maritime och tar tåget Royan – Angouleme, sedan vidare mot Paris.  Bitterljuvt.

Vi har bestämt att vi vill tillbaka till Biscayabukten en dag. Snart.