travelstories Archives - Sida 2 av 8 - Looking for sara
Category

travelstories

Category

20286942_10154901397117756_7616220895550992323_oAtt skicka sina små fransyskor till Sverige var en inte helt enkel match på grund av

  1. Ingen l’autorisation de sortie du territoire
  2. En mamma som har ett helt annat efternamn än sina telningar (men hur kan vi veta Madame att Ni är deras mor?)
  3. Barnens ömma fader som befinner sig i Chicago i helt annan time zone som inte kunde bekräfta någonting
  4. Jag är JÄTTEMEDVETEN om att jag som frånskild måste ha Chris signatur någonstans och intygande om att barnen får lämna franskt territorium men… jag hade glömt.

Pust. Det tog ett tag innan vi fick grönt ljus och boardingkorten runt halsen. Jag följde dem till säkerhetskontrollen och när flygvärdinnan såg tårarna i mina ögon och hörde paniken i min röst så sade hon käckt att ”nu tar vi ett jättesnabbt farväl av mamma”. Så de såg inte hur jag reducerades till en tårpöl när de försvann mot gaten.

De kom fram rufsiga och trötta. Och får aldrig veta att mitt hjärta slutade slå under två och en halv timmas tid. Att tårarna gjorde att jag inte hittade till RER-tåget. Sen skärpte jag mig. Det är j en jättechans att få åka till Sverige på egen hand.

espagn espagne espagne3Parisregnet slår mot fönsterrutorna. Parisregnet är inte alls lika förföriskt som när vi vaknade av Atlantens regn förra veckan. Igår rörde vi oss inte ur fläclen bortsett från en tur till parken där vi träffade på goda vänner. Vi tog med dem hem, öppnade en flaska vin, beställde pizza och pratade hela kvällen.

Ludde gick till jobbet och det markerade slutet på de här två härliga veckorna. Jag har tandläkartid i eftermiddag och regnet faller som hade det betalt för det. Hej vardagen. Skulle kunna ge ganska mycket för att återvända till La Pointe Espagnole, där havet öppnar sig, där oceanen möter himlen, där landskapet är öppet och vidsträckt och oändligt och där det är lätt att andas.

Där tidvattnet kommer in, försvinner bort. Att gå ut en söndagmorgon och inte alls vara säker på att havet finns där än, ibland är det borta. Sedan kommer det tillbaka med förvånande snabbhet.

Biscayabukten är vild och vacker på ett sätt som gör att Medelhavet liknar en turkos insjö. Där stränderna täcks av badlakan och insmorda turister. Från Biscayabukten kommer du rufsig, sandig och tilltufsad. Du har barr i skorna och solblekt hår, stjärnor i ögonen och fötter som vant sig att gå barfota.

NOAH NOUS NOUS2Sista dagen. Grått och mulet. Vädret ändras så snabbt här, som stränderna, med tidvattnets come & go come & go.

Barnen har repeterat föreställning med miniklubben hela dagen, och jag har vilat. Sov tre timmar mitt på dagen, händer aldrig. Never ever. I morgon tar vi farväl av Charente-Maritime och tar tåget Royan – Angouleme, sedan vidare mot Paris.  Bitterljuvt.

Vi har bestämt att vi vill tillbaka till Biscayabukten en dag. Snart.

provins provins2 provins3 provins4 provins5 provins6 provins7 provins8 provins9 provins10 provins11 provins12 provins13 provins14 provins15Utflykt till pittoreska Provins, sju mil söder om Paris i söndags. Farfar Gilles och styvfarmor Vera var trevligt sällskap, och Provins var en förtjusande upptäckt. Provins är med på världsarvslistan, men det känns ju som att alla ställen är det nuförtiden? I alla fall, inflation i världsarv eller inte, Provins är supergulligt. Det är Frankrikes Visby skulle jag vilja säga, med medeltidsmurar och doftande rosor. Murarna som omgärdar staden är nästan intakta, och dessutom kan man få se örnar och andra rovfåglar som nästan står stilla på himlen. Korsvirkeshus och pittoreska, slingrande gator där tiden stått stilla, Provins lyckades undgå den förstörelse som härskade Europa i århundraden. Här finns vallgravar och underjordiska passager, doftande creperier och små affärer med rosensylt. Det är Nangijala. En av höjdpunkterna är Caesars torn och den magnifika kyrkan Saint Quiriace.

En av de andra höjdpunkterna var att se hårdkokta farfar Gilles med Noah. De ska hålla handen och Gilles snyter och matar och gosar och när han tror att ingen ser sitter han bara och drar in doften av babyhår, med näsan i min sons huvud. Who takes the child by the hand takes the mother by the heart etc. 

I alla fall, Provins är värt – minst – ett besök.