lifestories Archives - Sida 2 av 48 - Looking for sara
Category

lifestories

Category

Ludonossbossnossboss2nossboss3nossboss4nossboss5nossboss6Firade den här mannen på fars dag, med paket, hallontårta, picknick i solen och en allmänt härlig dag- och en liten kille vars bästa ögonblick den här helgen var när syrrorna kom hem på söndagskvällen. Då vägrade han sova utan stod i sin spjälsäng och ropade på dem, och de kommer och pussar och kramar och gör allt för att få honom att skratta.

Fars dag. I Noah ser jag så mycket Ludde, i sättet han ler, i rörelsemönstret och lockarna i nacken, någonting kring munnen. Precis som mina döttrars pappa finns i skuggan av ögonfransar mot kinden, i de där rynkade ögonbrynen och den sammetsmjuka blicken.

Jag är så tacksam över mina barns fina pappor, det kommer att vara en rikedom och tillgång senare i livet, precis som det är nu.

noss noss2 roms roms2 vers vers2Dessa. Att få vara mamma till dem? Efter att den här mamman fått ett meltdown på allvar fredagkväll, pga ALLA trötta och hungriga, plus fredag, plus skitdag på jobbet etc etc. , skämts jättemycket (alltså, när jag skriker på mina barn? så himla ovärt) så var det fantastiskt att vakna nästa dag, efter reparerande sömn. Och vara med dessa. Det finaste är nog hur mycket de älskar varandra. Det slår mig omkull. Det gör mig andlös varje gång kärleken strålar ur ögonen på nån av dem när de tittar på nån annan av dem.

Mellan har en lös tand. Stora vaknar fortfarande med rynkade ögonbryn, det har hon gjort sen hon var bebis, och lilla är så stor, så stor. Som att han föddes, reste sig och borstade av knäna, drog handen genom håret och ba, okej, nu lever vi på. Romys fröken bekräftade det här med att sistorna blir stora fort. ”Min tredje uppfostrade sig på alldeles egen hand, jag stod bara bredvid.”

Så är det.

Och nu har jag fixat och grejat hemma. Lilla sover, mellan och stora är hos sin pappa och K, A hos sin mamma, och Ludde håller i något jippo på Palais des decouvertes i Paris.

Och jag njuter av att bara dra runt här hemma, äta choklad, dricka te, blogga, fundera lite på livet. Komma ikapp i tankarna. De där tankarna som nästan aldrig får rum eller tid eller utrymme när man har ett gäng såna där småtroll kring sig. Det är både bra och dåligt. Mest bra, tror jag.

 

3På box-träningen igår kom en box-kompis fram och klämde på mina axlar. Det finns MUSKLER där nu, som syns. Aldrig haft det i hela mitt liv, skulle vilja föreviga detta. Så himla rolig träning, fast sjukt jobbigt.

Armhävningar. Army-armhävningar. Bröstet ned i marken efter varje. Mitt problem är inte att få ned bröstet i marken, det är att komma upp igen.

Men jag har för första gången i mitt liv fått stel rygg, av allt stillasittande på jobbet antar jag (obs att en ej är 25 längre). Kan knappt vrida mig åt något håll. Ludde tog sig an mig igår, på bästa sjukgymnastvis, med rotationsövningar, men han hade lika gärna kunnat jobba med kylskåpet.

Måste börja med någon sorts rörlighetsträning, tror jag. Bröst, höfter, ben, axlar, rygg, hälsenor, allt är STELT.

I alla fall trodde instruktören att jag var gammal dansare, jag misstänker att jag måste jobba lite på attityden i mina kicks och moves.

Annars består min träning mest av att springa efter bebis och bära bebis (TRETTON KILO!!!). De andra barnen har jag definitivt slutat bära på, nån måtta får det vara.

Eller bebis och bebis. Nannyn sade i morse att vi behandlar honom som en bebis trots att han är stor. Och jag tänkte att men han kommer förmodligen att ta studenten utan att jag fattat att han slutat med napp och gosefilt, och han kommer att fylla 30 och jag kommer fortfarande att kalla honom bebis-Baboo.

Hon ba… ”Ja… men dåså.”

 

nous paris paris3 paris4L fyller år nästa vecka. Han önskar sig en grej, en middag på restaurang med mig. Flera timmar lång.

Utan barn. Men vi har ingen barnvakt. Har aldrig haft. Känner att det vore nödvändigt just nu, att kunna fixa EN KVÄLL OM ÅRET utan någon av pysslingarna. Ringa barnvaktsfirma? Gör folk så? Frågar en kompis utan att hen erbjudit sig spontant?

Äsch, lite egoistiskt, och ingenting livsnödvändigt. Men jag vill nog önska mig samma sak.

Att äta middag länge, hinna se varandra i ögonen. Långsamt flanera runt i en paris-natt utan att ansvar för att någon ska få för sig att hoppa i floden eller springa ut i trafiken. Lyxen? Friheten? Att hinna på allvar se den andra utanför vardagen. Att ta tid på oss, att leta efter den där speciella saken som vi är säkra finns i någon butik inne i Paris, att stanna på någon bar utan att behöva kontrollera att där finns barnstol, att det är barnvänligt att man inte stör någon pga vill dinera med fyra barn. Vilket också är mysigt!

Men det där att gå ut på tu man hand?

Längtar efter en sån kväll så mycket att det gör lite ont.

croissantAtt omfamna kaos är också att låta barnen bygga kojor överallt, bygga ett skalbaggebo under bordet på altanen, rita tusen teckningar med Maman i skrivstil och hjärtan och blommor som ligger och fladdrar i vinddraget från de öppna altandörrarna. Kärleken som de öser över en ändå?

Noll bröd till frulle i morse, alla blev lyckliga över besök till bageriet. Vardagslyx. I går fick de dessutom  hot dogs till middag, sista veckorna på vårterminen är in survival mode.

Hade inte heller förberett någon middag till Nosse så han fick äta paj med tomat, senap och chèvre. Osäker på om detta är bra mat för toddlers men som sagt, survival.  Barnläkaren sade att han är perfekt i alla fall, så nåt verkar vi göra rätt.

Zen i praktiken: Omfamna mördegssmulor på golvet och getost i barnets ögonbryn.

Annan grej. Tisdag. Jag hämtar inte barnen på tisdagar, det gör Ludde, som tar med de stora till notläran (solfège) och ägnar sig åt ground service medan jag går på boxningspass. Det är så himla roligt,

Sen kommer jag hem till ett kaos där människor trivs och där man målar teckningar till mig hela tiden med snirkliga kärleksförklaringar, där någon förbereder mat till barnen som de gillar och mat till mig som jag gillar. Jag brukar ofta demonstrera en jump kick eller någon sorts komplicerad armhävning, gräla på sköldpaddan som systematiskt tuggat sig igenom blomsterutbudet i rabatten, lyssna på barn som berättar tusen saker och bli omhändertagen av min kille.

Eller vi omhändertar varandra. Han fixar te till mig och tömmerfyllertömmerfyllertömmerfyller diskmaskinen, och jag hämtar glass ur frysen när barnen är i sina sängar och vi tror att de inte begriper att vi sitter i soffan och äter glass framför teven. De ba: ”Tror ni vi föddes igår?” Guilty pleasures.