lifestories Archives - Looking for sara
Category

lifestories

Category

Fick blommor bara sådär. Eller, egentligen på grund av att jag gått tillbaka till mina anteckningar och lyckats identifiera datumet för vår 3-årsdag. Första kyssen, 26e november 2014. Det måste ju firas.

Igår ett glas vin – Beaujolais Nouveau – och sällskapsspel med barnen. De älskar sällskapsspel. Jag är inte så sällskaplig av mig, men de tycker det är kul. Tills nån förlorar och då är det drama. Suck.

Sitter på kontoret och tuggar i mig en alldeles för lite gräddad croissant. Har hällt D-vitamin droppar i kaffet. Himlen så grå utanför. Kom på igår att jag bara har 2 helger kvar med barnen före jul. Det låter helt galet, men hur jag än räknar så blir det så. Christophe har TRE. Hm. Får se om han har lust att släppa någon helg, men förmodligen inte. Suck. Oh well. Då kan jag ligga på soffan och dricka vin, och dessutom städa deras rum, och så kommer det att förbli städa längre än en kvart. Det är ju lyx.

 

 

Katrin Z. På tusen sätt känner jag inte igen mig i henne och på tusen andra gör jag det. Hennes förhållande till sina barn till exempel. Och det faktum att hon har två pappor till sina barn.

När hon skriver det här- 

Så slår hjärtat hårt. Jag känner också så. Mina barn ska ingen någonsin få dela på, inte ens in case of worst case scenario. Mina barn hör ihop, så starkt, så äkta, så på riktigt. Det är så mycket kärlek. Tanken på något annat… det går inte.

Plus att jag också fixar maten, ställer fram mellis, lägger fram kläder, packar väskorna när jag inte är där en kväll. Så att det knappt ska märkas att jag inte är där.

  1. Vad ska man titta på i vinter? Stranger things? Breaking bad?
  2. Vad ska man laga för middag till vänner? Pulled pork? Hasselbackspotatis och rostbiff? Har ni nån paradrätt?
  3. Vilken blir årets julklapp till barnen?
  4. Vilken blir årets julklapp till ens manliga signifikanta andra?

Den här tiden på året.

  • Helgerna är fyllda fram till jullovet, med mest roliga saker, men schemat är smockfullt likaväl
  • Smärtsamt vackra röda himlar redan före sex när ljuset försvinner (rage, rage against the dying of the light)
  • Jag utvecklar eremit-tendenser. I går skulle jag druckit en öl med väninnor efter jobbet, men ställde in och sprang hem – there’s no place like with my babies. Längtar alltid hem till barnen.
  • Sömnbehovet. Behovet av näringsriktigt mat. Började ta D-vitamin igår.
  • Listorna med önskningar till tomten. <3 Magiskt ju.
  • I år firar tjejerna jul med sin pappa och släkten i Montpellier. De kommer att ha det så underbart och jag kan med gott samvete fira jul under filtarna i soffan, dricka lite champagne och ta långa promenader med Ludde och Noah som inte bryr sig om jul än.
  • Jag brukar åka in till Paris och titta på luciafirandet i Svenska Kyrkan, men tvekar i år. Ludde är i USA tio dagar och att ensam ta med alla fyra barnen i public transports och valla dem uppför Champs Elysées... Tvekar.
  • Får också konstiga impulser som måste komma djupt inifrån, bortifrån när våra förfäder förberedde sig för krigsvintrar. I helgen bakade jag 100 kanelbullar och 100 muffins för att försöka knöka in i en redan full frys. Vad tror jag?
  • Längtar lite. Efter ljus i alla fönster, barnens vantklädda händer, tiden som saktar ned lite, barnen som längtar, barnen som är förväntansfulla och glada. Allt handlar om barnen. Det gör ju det.
  • Men vi ska försöka ta hand om oss lite. Kanske åka iväg över nyår, bara jag och L och Noah förstås. Han får minsann aldrig åka iväg till några andra föräldrar på jullovet! 🙂

Alltså. Min lill-baby. Hans jacka är i storlek 3-4 år, hans skor i 24 och jag undrar vad som hände?  När jag bär honom fyra trappor upp till dagmamman, det är bara då han är lite, lite bebis och jag kan passa på att dra in doften av hans nacke. Alltså, 21 månader!!! Han som rymdes i sin pappas händer och sov på mitt bröst? Nu spelar han fotboll och klättrar i ribbstolar?

Bitterljuvt. Mest ljuvt. Den där känslan av att man skulle vilja ha dem bebisar längre är inte alls bitter, bara ljuv.