lifestories Archives - Looking for sara
Category

lifestories

Category

pesto4Dagens bästa.

  1. Fortfarande ljuvligt lummiga basilikabuketter att göra pesto av! Älskar pesto!
  2. Skype-dejt med tjejerna ikväll. LÄNGTET.
  3. Game of Thrones. Sist av alla på den här pucken, nu har vi sett första säsongen på en vecka. Trodde aldrig jag skulle bli biten av något så våldsamt, men har alltid fascinerats av Rosornas krig, Tudor & Stuarts och so on.
  4. Ny plats på kontoret. Har inte längre ryggen mot glasväggen utåt parkeringen, allt känns mycket mysigare i vårt kontorslandskap.
  5. Att få se Nosse-Bosse släppa allt han har för händer när jag kommer till dagis, när han flyger in i min famn och sen är koala-unge resten av kvällen, med armar och ben kring mig, han går inte att ta loss. Det är kärlek.
  6. Middag ute – om regnet håller sig borta – när Nosse sover. Lite vin, lite ljus, lite pasta&pesto. Cheesecake, gjorde världens bästa i lördags och den räcker än. Det är något viss när hösten viskar om sin ankomst, men sommaren dröjer sig kvar, och man dröjer sig kvar i sommaren.
  7. En lugn och härlig vecka utan någonting planerat. Helgerna har varit så hetsiga de senaste månaderna, så en ordinär, trist och tråkig måndagkväll känns alldeles, alldeles… underbar.

saravera veris2noss nossis2 P1000045Men alltså. Det är flera personer oberoende av varandra som säger ”Noah är så lik Véra” och jag har inte riktigt sett det. Men så trillade jag över lite bilder av honungshumlan i kanske samma ålder och jag håller med. Bildbevis ovan. Det är samma bebis, en helt likadan unge. Lite andra färger, Nosse med sina brutalt blåa ögon och Vera med sina grönbruna, men resten… Herregud, små Skog-Olssons helt klart. Tänk att jag inte sett det tidigare?

me2Efter jobbet fick jag massage. I två timmar. Det var ljuvligt, och det är någonting befriande i att vara tvungen att acceptera sin kropp och bara låta den vara en stund. Plus att A hela tiden pratade om min kropp – välbalanserad, förmodligen ambidexter (?), muskulösa ben och så bär du hela världen på dina axlar, eller hur? Axlar och fötter är mina ömma punkter.

Hon ägnade sig åt mina fotsulor en lång stund och drog slutsatsen att jag inte känner mig uppskattad till mitt fulla värde på jobbet. No comments.

Annars längtar jag efter mina tjejer, men det är 2 veckor kvar på den här augustimånaden och de leker i vågorna i Medelhavet. Jag tappar bort mina paraplyer och ser ingenting på grund av regnet som faller faller faller och när det inte faller är det bara för att det tagit en paus för att drabba oss ännu mer.  På Veras säng ligger en hög av kläder, jeans ,strumpor, ny regnjacka, en blus till skolstarten. När de inte är här fyller jag tomheten med shopping tydligen.

Att vara utan Romy och Vera ger mig känslan av att ha tappat bort något väsentligt. Mina händer kanske? Utan dem är jag definitivt inte ambidexter. Men C måste få njuta av det härliga att vara med dem flera veckor, inte bara futtiga helger.

Det blev ingen sommar, det blir ingen indiansommar. Hösten är redan här och mitt hjärta värker när jag tänker jag på. Längtar värme, längtar sol, längtar bekymmersfria stunder ute.

Nosse-Bosse vaknade klockan sju, vi gick och lade oss vid midnatt. Jag har bakat en cheesecake och vi ska cykla iväg någon mil och ha picknick med kompisar. Om det inte regnar förstås.

Ha en fin helg.

 

bebi bebi2Min plutt-bebis är på dagis nu, hans nanny är på semester. Dagis. Bra grej. Fast: Han är så överstimulerad och trött. Han har ju gått hos sin nanny sedan han var 8 månader, och hon är liksom hans andra mamma, eller i alla fall mormor. Familj anyhow. Dagiset är lite tuffare miljö. Roligt också, förstås, men Nosse-Bosse är inte van. Hos nannyn är han ensambarn, och hemma har han tre syrror som älskar ihjäl honom och hela tiden ser till att han inte saknar någonting. Eventuellt bra erfarenhet också, dagis?

Idag grät han när jag lämnade, det var första gången och mitt hjärta gick sönder. Men snart är det helg, och vi ska vara tillsammans varenda minut. Det blir bra.

Andra grejer med dagis: Man hämtar sitt barn och barnet har helt andra kläder än vad man tagit på honom på morgonen? I går hämtade jag en Noah som hade någon annans byxor och strumpor, och vars huvtröja var spårlöst försvunnen. Oh well.

moiEn bloggare är nästan aldrig med på sina egna foton, om man inte 1) är en selfie-fantast 2) har tid att fixa med självutlösare 3) har någon i sin inner posse som tycker att det känns meningsfullt att ta fina bilder på sin partner/mamma/kompis/kollega.

Det här kortet tog min kille på mig eftersom jag bad honom. Jag bad att han skulle kapa mina orangea joggingskor (turist!) och det gjorde han inte, de skar jag bort sen. Problemet är att han 1) är 90 % blind 2) 26 centimeter längre än vad jag är. Jag ser ut som en dvärg på nästan alla kort.

Hur gör ni för att få fina bilder på er själva? Skulle vilja ha fina bilder på mig själv och barnen, men inser att jag nog måste kalla in proffsen.

Over & out.