inspirationstories Archives - Looking for sara
Category

inspirationstories

Category
“After all, what can we ever gain in forever looking back and blaming ourselves if our lives have not turned out quite as we might have wished? The hard reality is, surely, that for the likes of you and me, there is little choice other than to leave our fate, ultimately, in the hands of those great gentlemen at the hub of this world who employ our services. What is the point in worrying oneself too much about what one could or could not have done to control the course one’s life took? Surely it is enough that the likes of you and me at least try to make a small contribution count for something true and worthy. And if some of us are prepared to sacrifice much in life in order to pursue such aspirations, surely that is in itself, whatever the outcome, cause for pride and contentment.”

mackaSöndagsfrukost, söndagsledigt, söndagsstillsamt, söndagskänslor. Lördagen var barnläkarbesök /vaciner vi glömt bort!) och kartongsläp hos E & L. Vi bekantade oss med ett par som också hjälpte till som var äldre än oss och som bodde i centrala Paris (5eme) och som blev FÖRFÄRADE när vi avslöjade att vi hade fyra barn. Samtalet tog liksom slut, de visste inte längre hur de skulle förhålla sig till oss. De tittade på oss som vore vi från en annan planet. Så kan det vara.

Idag är en ljuvlig söndag, och vi vaknade i rena lakan och regnet hade upphört! Vi gjorde en rejäl frukost (att springa några gånger i veckan ökar inte bara aptiten dagarna man springer), och för min del blir det en långpromenad på egen hand i skogen – älskar det – sedan lunch hos en älskad vän. Söndag, min bästa återhämtningsdag. På kvällen ligger vi bara i soffan och kollar på teve, det gjorde jag aldrig förr, för manisk för det, men nu är det nödvändigt ibland. Barnen vet att vi inte jobbar övertid på söndagkvällar, och efter klockan 20 är det ingen idé att ropa. Då är vi uthällda framför en film.

Ha en fantastisk söndag.

 

varLudde åkte till Toulouse igår för några dagars jobb, landade i la ville rose på kvällen och ”oh det är så härligt väder, arton grader varmt, uteserveringarna är fulla, hotellet fint, du skulle varit här!”

Okej, vänta, informerar alla fyra barnen om att jag tar nästa flyg.  *Inte bitter*

Nej, inte bitter. Inte förrän klockan halvfem i morse då Nosse vaknade med hosta och feber. Kanske lite när jag drog med barnen till en mycket lerig park i går – mamma vi vill inte gå ut, jo ni ska gå ut jag gör det här för er skull – och vi var helt själva där och det började hagla.

På tal om att prata om barnsjukdomar och föräldraskap och lera, en vän till mig sade häromdagen: Jo, men Sara, din blogg hade ju ett litterärt värde förut. Nu är den ju inte särskilt intressant.

Och jag: Ja, men vart ska jag hitta inspirationen? I en lerig  lerpark? I åtta till fem jobbet på kontoret? I metron till Paris? Jag bor ju inte längre på en fantastisk paradisö i Medelhavet, eller en galen ö i Kinesiska havet (generellt osäker på vilket hav Taiwan ligger i), jag är en lite småtrist trebarnsmorsa med muffin-top och behov av att göra någonting åt håret. Jag sitter inte på uteserveringar i soliga länder och filosoferar, jag kokar makaroner och borstar mjölktänder. Jag är varken deprimerad, har någon liten flirt på sidan om, på väg att skilja mig, eller ser drömsk och mystisk ut under en solhatt vid turkosglittrande vatten.

Trist småbarnsmamma med muffin-top som börjar tycka att det är en skitstor ansträngning att föra över bilder till datorn. Det kunde jag göra var femte minut förr i tiden.

Oh. Nu fick jag lite ångest. Hör ni plasket när jag trillar rakt ner i medelålderslivskrisen? Hjälp. Vill ju helst inte hantera detta genom att börja se drömsk och mystisk ut, flirta med någon olämplig, skilja mig eller flytta till ett nytt land.

morgon verasara4Vi har bokat in två veckor vid havet i juli. Längtar så, och är mycket förväntansfull över att upptäcka en ny del av Frankrike, sydväst, Charente-Maritime.

Att få värma badkalla barn i famnen, tillbringa dagarna vid vatten, sluta ögonen kanske en sekund (jag har fyra barn, mer än så får man inte) och lyssna på sorlet och vågorna. Att flanera runt i en liten stad för att leta efter en glassbar, eller en restaurang, att känna sand under fötterna, att se barnen leka i vattnet i timmar. Attt få upptäcka nya viner, smaka ny mat, upptäcka en ny region, att få ha havet nära igen. På armslängds avstånd.

Längtar så mycket just nu.