Sara Skog, Author at Looking for sara - Sida 2 av 89
Author

Sara Skog

Browsing
“After all, what can we ever gain in forever looking back and blaming ourselves if our lives have not turned out quite as we might have wished? The hard reality is, surely, that for the likes of you and me, there is little choice other than to leave our fate, ultimately, in the hands of those great gentlemen at the hub of this world who employ our services. What is the point in worrying oneself too much about what one could or could not have done to control the course one’s life took? Surely it is enough that the likes of you and me at least try to make a small contribution count for something true and worthy. And if some of us are prepared to sacrifice much in life in order to pursue such aspirations, surely that is in itself, whatever the outcome, cause for pride and contentment.”

October. Wrap-up.

Vad gjorde du för 10 år sedan?  Hösten 2007. Ett fuktigt, vibrerande, utmattande Taiwan. Läste kinesiska i Zhong-Li, och undervisade i Engelska. Vi åkte till Hong Kong och till Japan lite senare under året. Det var omtumlande. Asien tumlade om mig. Fattade kanske inte heller att jag flyttat…

Lego.

Min sons favoritsyssla just nu? Att ta hela legolådan och vända den upp och ned över sitt eget huvud. Och varje gång någon kommer in genom dörren gör han en demo av detta. Han springer och hämtar legolådan, tömmer ut allting framför fötterna framför gästen – typ exmake…

2014-05-08 17.51.03-1_Aladin_Street_BlackIbland rusar dagarna fram så fort och HÖGARNA hopar sig alldeles för kompromisslöst. Högarna. Jag har pratat om de förr, nu säger jag det igen. REDAN MÅNDAG KVÄLL ÄR DE TILLBAKA.

Högen av tvätt att sortera. Högen i trappan med saker som ska upp på övervåningen. Högen med kläder som är för små. Högen med räkningar. Högen med papper att sortera. Högen av jobb. Högen av disk. Högen av allt som migrerar till vardagsrummet som måste motas bort därifrån – leksaker, lego, böcker, varma tröjor som tas av, tofflor, glas och koppar. Läxböcker och udda strumpor. Högen i hallen. HÖGARNA I HALLEN. De växer under vinterhalvåret. Högen av grejer till återvinningen. Högen av det som ska till garaget.

Inser ju också att vi bor alldeles för litet för en familj på sex personer och en sköldpadda. Ingen plats för högar. Och det är befriande att bo som vi gör, huset är… stryktåligt? Vi börjar utarbeta en liten plan för nästa steg, men det är så viktigt att det blir rätt. Att vi orkar. Just nu är livet helt klart på det här sättet.

Navigerar mellan högarna. Accepterar entropin. Barnen bryr sig inte om högar. Och det jag gör gör jag för dem.

Jag har sparat en kommentar jag fick en gång för flera år sedan på bloggen. Sparat den i hjärtat. En kvinna som sade att de där åren med små barn, de där åren med högarna, med alla måsten, med dagar som går för fort och allt som inte hinns med, och otillräckligheten och barnen som centrum i universum…

De där åren var de bästa i vårt liv sade hon.

 

French kids don’t throw food och annat.

Bara kom att tänka på det här. Skillnaderna mellan franska och svenska barn. Jag är ju en svensk mamma. Men mina barn är überfranska. Och det innebär att de växer upp utan: Overall i bävernylon. Overall i största allmänhet. Galonbyxor. Frukstund. Lördagsgodis. Melodifestivalen. Vad är ens melodifestivalen? Skolavslutningar…