Sara Skog, Author at Looking for sara
Author

Sara Skog

Browsing

mojito2 smultron tarta21 a juni är midsommar, la fête de la musique, men särskilt min killes födelsedag, 34 år, så aktningsvärt haha.

Vi firade med att väcka honom med vacker fransk-engelsk-svensk sång och paket, och på kvällen gjorde vi iskalla mojitos och åt tårta, efter att ha svalkat av barnen med vattenslangen i trädgården. Hu. så varmt det är.

Det blev lite lågmält firande, vi har inte orkat ställa till med något partaj och laga mat till massa folk, vi räknar mest ner till semestern just nu, drygt 2 veckor kvar till sommarlovet och våra 2 veckors semester! Jippi!

 

Alltså.

Även om jag har varit mamma i över åtta år, så är jag ju fortfarande nybörjarförälder till en 8-åring, det har jag ju aldrig haft förut. Och man växer liksom upp som förälder i samma takt som barnen växer. Och man passerar milstolpar. Och lär sig grejer. Vera…

oh well

Vad är man för en människa egentligen? Jag som blir utom mig av människor som kapar hissar fast de bara ska en våning, människor som går mitt i gatan och liksom svajar lite obestämt fram och tillbaka så att man inte kan gå förbi, och som låtsas att…

pool romychirs

Det finns ju en till pappa att gratulera på fars dag. Han som gav mig flickorna. En gång när de föddes, och en gång när vi skiljde oss från varandra. Två gånger har jag fått dem.

Den största gåvan. Det är generositet. I Frankrike är man rätt säker på att små barn inte ska flytta runt, de behöver en fast bas, det fick de. Och jag fick det odiskutabla privilegiet att väcka dessa smulor nästan varje dag, och stoppa om dem nästan varje kväll.

De väntar alltid otåligt på helgerna med pappa – och Augusti! Månaden med släkten i Montpellier! – och kommer tillbaka på söndag kväll med massor att berätta. Nöjda och belåtna. Och jag har fått sakna och längta en helg, vilket definitivt gör mig till en tacksammare och bättre mamma.

Vera har minnen av hur det var förr, när mamma och pappa levde tillsammans, och vi vårdar de minnena. Vi tittar på kort och pratar om Korsika, och när jag tittar på korten nu, så ser jag hur mycket kärlek och lycka där fanns! Romy, å andra sidan, minns inte. Hon var ett oskrivet blad, och ingenting existerade före hur det är nu – hon var 3 år när Ludde kom in i vårt liv, och vi i hans.

Till en fantastisk pappa på fars dag. Tack för våra döttrar.

You win some you lose some.

Romy har gått och vickat på sin första lösa tand – höger mitt fram i nederkäken – i minst en vecka. Jag säger till henne att den snart kommer att trilla ut. Hon: ”Mamma, DRA ut den med en näsduk!!!” Vilket får blodet i mina ådror att helt…