admin, Author at Looking for sara - Sida 2 av 27
Author

admin

Browsing

Kulturchocken är total. Alltså, London och Paris är så olika som två städer kan vara. Fransmännens flörtiga attityd utbutt mot britternas korrekthet, Paris kaos utbytt mot metodisk ordning. Kaffet är brunt vatten, och lunchmaten är så hälsosam att jag köper godis för att äta på kvällarna. Fransmännen skulle ha svårt att acceptera ångkokta grönsaker i papperspåse, inget bröd, ingen ost och ingen efterätt? Oh well.

Älskar London, har inte haft tid att utforska än, mer än de 500 meter som ligger mellan mig och kontoret. Har insett hur svårt det är att dricka kaffe on the go samtidigt som man promenerar till jobbet i högklackat (på fredagar får vi ha jeans, men det har ingen) och försöker undvika att bli överkörd.

Alla pratar Wimbledon och Fotboll – såklart – och på kvällarna blockerar the white collar people gatorna där de har lossat slipsen och dricker öl som hade de betalt för det.

Första veckan ville jag flytta till London. Men är det egentligen ens möjligt att ha barn i den här staden? Kanske?

Nu måste jag stryka en blus – herregud blus – och göra mig presentabel. Ska vara på kontoret klockan åtta. Herregud, åtta. I Paris är ingen på jobbet före halvtio på grund av transporter som aldrig funkar och barn att lämna på skolan.

Hej.

London my love.

London. Broarna, i synnerhet. Vattnet i the Thames som har en färg som vatten inte borde ha. Vattnet, djupt under oss, och broarna. Samma struktur som i Paris, men annars är de två städerna diametralt motsatta. Paris känns så litet jämfört med London! Eller om det är för…

Bilder.

Jag har fått lite bilder skickade till mig… Min egen kamera glömde jag i Paris, men tog personligen inte en enda bild under dagen. Det är roligt att se hur allt såg ut. Barnen sprang omkring hela dagen, vi såg knappt till dem, tills de var så trötta…


Vi log och grät av glädje. Det var ett så magiskt ögonblick, att bli man och fru. Ceremonin i rådhuset var både vacker och högtidlig, jag ryste och tårarna rann. När vi kom ut i solskenet – brutalt och bländande – och tio barn – minst – kastade glittrande konfetti på oss och allt var glädjetårar och skratt och glitter och solsken och jag drabbades av den där känslan av total lycka som kommer ibland. Har fortfarande inte riktigt smält det här – hur förbereder man sig på att säga ja? – och har inte haft tiden heller. Sitter i en allt för luftkonditionerad lägenhet i London, måste stryka något av allt som var välstruket innan jag packade ner det i väskan innan jag åkte i Söndags. Söndagen. Jag grät och grät tills inga tårar fanns kvar, avskydde varenda centimeter av Gare du Nord (helt normalt) och tåget som tog mig längre och längre bort från de mina. Sedan, där någonstans i underjorden av Engelska kanalen gick det över och nu är glädjen över utbildningen här. Mitt liv levererar verkligen just nu, hur ska det här sluta?

Jag är en lycklig kvinna. Och som Ludde sade när jag ringde och räknade minuterna vi inte setts: Men älskling vi har hela livet på oss.

Älskling vi har hela livet.

Pesto.

Åh, äntligen färska örter tider! Hemgjord pesto med oförsvarliga mängder vitlök kan vara det bästa som finns… Jag blandar basilika och persilja, olivolja, parmesan och pinjénötter, allt på en höft. Pesto är ju en sån där universell grej precis som bacon, som är gott till precis vad som…