admin, Author at Looking for sara - Sida 2 av 34
Author

admin

Browsing

När lillebror pratar i telefon med sin yngsta storasyster och avslutar samtalet med att säga ”Je t’aime fort Yoyo”. Han döpte om henne till Yoyo ganska omedelbart och vi konverterade. Yoyo svarar ”moi aussi ” och denna överkänsliga mamman blinkade bort tårarna.

Annan namnrelaterad grej : Om man kallar Noah för någonting annat än Noah säger han ”Non,  jag är NO-AH. Med emfas.

Vardagen.

Året var ju annat också. Det var ju att jag äntligen skaffade nytt jobb. Att jag fick grepp om konceptet HSP (!!!!!) Det var utbildningen i London med nyopererad arm (herregud så infekterat allt var) men också ett somrigt London.  Det var att vi gifte oss och åkte…

2019.

Nytt år! Gott nytt år! I år ska jag jobba med min stress. Skratta mer med barnen! Njuta av solen. Hoppas att jag får chansen att åka till Sverige, att se havet, att plocka snäckor, plocka blåbär, fixa nya fotoalbum, reparera mina kameror, fixa i lägenheten. Längtar efter…

Stillheten. Sista dagen på året. 2018, du var inte så mjuk, du var en tsunamivåg.

Det första jag gjorde den första dagen 2018, det var att ringa mormor. Hon lät alltid så glad när jag ringde. Vi ses till sommaren, sade jag. Jag visste inte att det var sista gången vi pratade. Hon slutade andas några veckor senare. Sorgen har funnits med mig hela året. Vi var i Montpellier och såg havet. Andades havet.

Jag åkte inte till Härjedalen på begravning. Vågade inte, orkade inte. Herregud. Snötunga granar och en landsväg som aldrig tar slut.

Ett år senare och jag har flyttat, bytt jobb, gift mig, dragit upp mina småttingar med rötterna och sett dem lite mödosamt slå rot någon annanstans.

Krafterna tog slut för några veckor sedan och tårarna är alltid nära. Vet inte varför. Går ut och promenerar i den gråa luften. Tjejerna har åkt till rivieran med sin pappa och jag tappar fotfästet. Tog med Noah på sparkcykeln, han står framför och sjunger julsånger och åkte över bron, till naturreservatet.

Ludo undrar vad det är med mig. Han är så annorlunda mig. I hundra kilometer i timmen på raksträcka alltid. Jag är sällan på raksträcka.

På julafton drack jag tre glas champagne och somnade i ett barns säng. Ludo väckte mig när gästerna gått. Lite oartigt, sade han. Jag gäspade och somnade om i en annan säng. De här dagarna av ledighet har varat hundra år. Minns inte vad jag jobbade med. Så känns det.

Moderna tider.

Det lackar mot jul. Ju. Och samtidigt regnar det och gråheten vräker sig över kontinentaleuropa. Europa. Vad hände? Frankrike har inte hämtat sig från terrorn som rådde 2015. Eller har vi? Man accepterar, lär sig leva med en rädsla långt in i bröstet. Ibland, i metron, när det…