arms are meant for embracing minds to cultivate dreams of flight - Looking for sara

2014-05-08 17.51.03-1_Aladin_Street_BlackIbland rusar dagarna fram så fort och HÖGARNA hopar sig alldeles för kompromisslöst. Högarna. Jag har pratat om de förr, nu säger jag det igen. REDAN MÅNDAG KVÄLL ÄR DE TILLBAKA.

Högen av tvätt att sortera. Högen i trappan med saker som ska upp på övervåningen. Högen med kläder som är för små. Högen med räkningar. Högen med papper att sortera. Högen av jobb. Högen av disk. Högen av allt som migrerar till vardagsrummet som måste motas bort därifrån – leksaker, lego, böcker, varma tröjor som tas av, tofflor, glas och koppar. Läxböcker och udda strumpor. Högen i hallen. HÖGARNA I HALLEN. De växer under vinterhalvåret. Högen av grejer till återvinningen. Högen av det som ska till garaget.

Inser ju också att vi bor alldeles för litet för en familj på sex personer och en sköldpadda. Ingen plats för högar. Och det är befriande att bo som vi gör, huset är… stryktåligt? Vi börjar utarbeta en liten plan för nästa steg, men det är så viktigt att det blir rätt. Att vi orkar. Just nu är livet helt klart på det här sättet.

Navigerar mellan högarna. Accepterar entropin. Barnen bryr sig inte om högar. Och det jag gör gör jag för dem.

Jag har sparat en kommentar jag fick en gång för flera år sedan på bloggen. Sparat den i hjärtat. En kvinna som sade att de där åren med små barn, de där åren med högarna, med alla måsten, med dagar som går för fort och allt som inte hinns med, och otillräckligheten och barnen som centrum i universum…

De där åren var de bästa i vårt liv sade hon.

 

Write A Comment