And remember no matter where you go there you are. (Confusius) - Looking for sara

jaghav

Småbarnsåren igenom skulle det visa sig att jag var morgonmänniskan. Alla dessa morgnar med pigga bebisar, vad jag älskar dem. När man lyckats underhålla den lilla och kan dricka kaffe och surfa, blogga, fylla varukorgen på Nelly med vackra kläder man aldrig köper, njuta av någon sorts kravlöshet. Just nu gör min son klister av frukostflingor som blir svårt att få loss från golvet. Men det är priset att betala för kravlösheten.

Jag funderar. Just nu är jag i en fas där jag är öppen för förändringar, öppen för nya bekantskaper, jag ser möjligheter och öppna dörrar. Det är inte alltid så. Ibland är jag stängd.

Jag har fått lära om. Det är en lång och tuff process, när man är van att se allt negativt, när man helst ser risker och stängda dörrar. Men det går, man kan lära sig att bli en positiv person.

Att säga ja. Visst kan saker och ting gå åt helvete. Det vet man ju inte. Ni vet, jag har till och med lämnat allt, brutit upp, gett mig av, för att på andra sidan möta personen som fått mig att göra det. Bara det att på andra sidan fanns han inte.

Men man måste fortsätta våga, bryta sig loss, strunta i vanor och rutiner. Igår var en sån dag. En kollega som jag efter 4 år aldrig sagt så mycket mer än Bonjour till som bjöd mig på lunch på uteservering i Fontainebleau. Vi drack sparkling wine och pratade. Sen visade det sig att hon kan vara jättevärdefull för mig – jag håller på att lära mig nya saker av en kvinna som har noll lust att överföra kunskap till mig, och det är kämpigt – och mitt lunchsällskap drog ett bloss på sin cigarett och sade: ”Strunta i henne, jag lärde upp henne, så fort jag är klar med det här projektet kan jag lära dig allt du behöver”.

Alltså? Från himlen sänd?

Sen kom jag hem och Ludde bjöd hem grannarna på fördrink. En måndag. Mina rutiner bara rasade ihop, och jag som sett en soffliggarkväll framför mig blev lite purken.

Sen? Det var superdupertrevligt. Grannarna var intelligenta, roliga, härliga människor och fördrinken tog slut klockan 23. De var nog lite förvånade också, de hade inte heller sett oss som lottovinsten bland grannar.

Och där tog min morgon slut. Det tassar i trappan och snart är vi sex personer.

Oh. Ledig tisdag. You had me at ledig.

Write A Comment