Allrakäraste. - Looking for sara

noss noss2 roms roms2 vers vers2Dessa. Att få vara mamma till dem? Efter att den här mamman fått ett meltdown på allvar fredagkväll, pga ALLA trötta och hungriga, plus fredag, plus skitdag på jobbet etc etc. , skämts jättemycket (alltså, när jag skriker på mina barn? så himla ovärt) så var det fantastiskt att vakna nästa dag, efter reparerande sömn. Och vara med dessa. Det finaste är nog hur mycket de älskar varandra. Det slår mig omkull. Det gör mig andlös varje gång kärleken strålar ur ögonen på nån av dem när de tittar på nån annan av dem.

Mellan har en lös tand. Stora vaknar fortfarande med rynkade ögonbryn, det har hon gjort sen hon var bebis, och lilla är så stor, så stor. Som att han föddes, reste sig och borstade av knäna, drog handen genom håret och ba, okej, nu lever vi på. Romys fröken bekräftade det här med att sistorna blir stora fort. ”Min tredje uppfostrade sig på alldeles egen hand, jag stod bara bredvid.”

Så är det.

Och nu har jag fixat och grejat hemma. Lilla sover, mellan och stora är hos sin pappa och K, A hos sin mamma, och Ludde håller i något jippo på Palais des decouvertes i Paris.

Och jag njuter av att bara dra runt här hemma, äta choklad, dricka te, blogga, fundera lite på livet. Komma ikapp i tankarna. De där tankarna som nästan aldrig får rum eller tid eller utrymme när man har ett gäng såna där småtroll kring sig. Det är både bra och dåligt. Mest bra, tror jag.

 

Write A Comment