Skilsmässor, ätstörningar och livets alla prövningar. - Looking for sara

wine2Efter föräldramötet i Veras klass i elementärskolan så ringde jag min exmake och redogjorde för allt som sagts. Det är ett sådant framsteg att det inte ens är möjligt. För 3 år sedan var vi nyseparerade och så arga att vi nästan gick sönder. Och nu kan vi vara föräldrar – inte tillsammans – men i alla fall i samarbete. Hur bra det är för barnen att deras föräldrar gillar och respekterar varandra? Hur bra som helst.

Men det har tagit tid, det har varit en sån jäkla process. Först det där med att släppa taget, att våga vara arg, att tappa kontrollen. Att släppa taget och låta någon lämna dig med alla dina hemligheter under skinnet. Någon som du nästan vuxit fast i, sen du var 22. Sånt gör ont. Något så förbannat jäkla ont.

En annan process som tar tid och som man bara ser i backspegeln: Ätstörningar. Du kan vara ”frisk” i många, många år innan du egentligen är frisk. Det handlar ganska lite om vikten, och ganska mycket om att släppa taget om sjukdomen.

När man ser det i backspegeln så känns det som om man kastat bort väldigt mycket tid, på att vara arg, eller på att vara mager och olycklig, men så där fungerar det. Det måste få ta tid.

Och som min pappa säger: Ingen tid är bortkastad.

Jag bara tänkte på det idag. Insåg att jag klättrat uppför jättemånga trappsteg, men det inser man ju inte förrän man vänder sig om och ser hur långt man kommit. Det kan vara fint att göra det ibland.

Disclaimer: Obs att jag tycker att stå i kö och sitta i väntrum är bortkastad tid. Men alltså extremt. Eller att titta på Science Fiction typ Interstellar, jag förlorade på allvar 3 timmar av mitt liv.

1 Comment

  1. Chapeau Sara, du är stark!
    Jag hatar att väntar ocksa´ och alla som stirrar pá sina telefoner gör mig rasande….

    Kram Kati

Write A Comment