Give them roots give them wings. - Looking for sara

20861900_10154963509452756_5365492298641217317_oLudde tycker att jag är lite dämpad. Och det är jag. Alltid när tjejerna är borta länge. De har alltid varit mitt allt, och länge levde vi i en liten bubbla dit ingen annan hade tillträde, en tid under vilklen jag knappt släppte dem med blicken, jag fick panik och jag för en bråkdels sekund inte såg dem. Jag var hemma länge. Nästan fyra år var jag hemma, från och till. Har inte missat en sekund av deras första år, det är lyx. Nu är de 5 och 8 och semestrar på egen hand och jag har knappt sett dem i sommar. De har det underbart.  Det skulle vara egoistiskt att haft dem hemma mer, de har haft en fantastisk sommar.  Just nu badar de i Medelhavet och jag tror att de växer utan mig. Sen kommer de hem och imponerar med allt de kan. Och allt de lärt sig utan mig. Att de klarar sig utan mig. Det är det största och viktigaste och finaste. Och jag, jag finns ju här. Har inte släppt dem med blicken, fått se dem födas, krypa, gå, prata, springa, börja skolan. I förundran. Det är så starka, duktiga, fina tjejer. Har jag haft del i att ge dem vingar?

1 Comment

  1. Hej!

    Jag vet inte om just det att inte släppa dom en sekund med blicken är det som har gett dom vingar. Men jag tror att trots att det var så, så har du släppt iväg dom ändå och det är kanske det som har gjort att de har fått vingar?
    Typ; mamma är alltid där, men hon låter oss också göra saker med pappa/på egen hand.
    Det är viktigt tror jag 🙂

Write A Comment