Paris mon amour. - Looking for sara

noss noss2 noss3 noss4 paris paris2 paris3 paris5 paris6 paris7 paris8 paris9 paris10 paris11 paris12 paris13 paris14 paris90I går vaknade vi med lite träningsvärk i huvudet efter en lång kväll med vänner som slutade med whisky-provning. Aja, sånt händer. Klev upp, drack en liter kaffe och tog tåget mot Paris, där vi lunchade hos Luddes pappa, fantastiskt gott och trevligt (vi tackade nej till allt vin förutom aperitifen, haha, detox!). Sen åkte vi till 16e arrondissementet där C bor, och plockade upp mina tjejer. Vi hade hämtat Amandine på morgonen också för en familjeåterförening innan de åker i väg åt olika håll med sina andra föräldrar.

Vi rastade barnen i Bois de Boulogne som ligger alldeles intill, och åt världens dyraste glass (Paris alltså) – min bankman ringer förmodligen till veckan och frågar om mitt kort blivit stulet. Kramade mina tjejer som pratade svenska med mig och som var vackrare än någonsin, Vera svävade omkring i asfaltsdjungeln barfota i tyllkjol, och Romy glittrade så mycket hon orkade med ögonen.

Det var så härligt. Och härligt att få bli insläppt i C:s liv, att få se hur C bor med sin fru och bli bjuden på kaffe och prata ett par timmar.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ni som varit med här ett tag vet att skilsmässan var så uppslitande, förgörande, destruktiv och tillintetgörande. Vi harinte kunnat se varandra i ögonen på flera år. Jag var lite rörd, och tusen minnen letade sig fram och stockade sig i halsen. Alla minnen som han och jag har tillsammans kring barnen som ingen annan varit med om, ni vet? Och glädjen över att han verkat ha hittat rätt, och i hur hemtama barnen är i sina Paris-kvarter? Och sedan fick jag uppleva från andra sidan hur det är att lämna sina barn hos den andra föräldern efter en härlig söndag tillsammans. Det var okej. Okej för att jag vet att allt är bra, att de har det så bra. Flashback till  första helgen för 3 år sedan när jag lämnade barnen till C en lördagmorgon och satt på en stenmur och grät i en timme över att det inte gick att överleva en sån sak.

4 Comments

  1. Vad stort -och fint- att du och C har kommit så långt i er post-divorce-relation! Och som alltid sätter du ord på de känslor och upplevelser som kan vara så svåra att beskriva! Du borde bli författare, jag skulle älska att läsa en bok skriven av dig, om relationer och livet i stort och smått!
    Kram från Jenny

  2. Så skönt att ni kommit så långt! Att lugnet lagt sig. Glad för din och er skull!
    /Anna

Write A Comment