Hjärtat. - Looking for sara

noah noah2 noah3Han är ingen baby längre, vår lill-kille. Vår Nosse-bosse. När vi var kvar på sjukhuset efter att han fötts, så träffade vi en fantastisk barnskötare, som hjälpte oss något enormt med amningen, hon kittlade honom i nacken, lät honom ligga mot mig i bara blöja, och masserade hans fötter så att han inte skulle somna varje gång jag tog honom till bröstet – eftersom han inte fick i sig någon mat. Hon kallade honom Babou.

Då vägde han knappt fyra kilo, hade inte ett hårstrå på huvudet, och hans hela universum var min famn. Nu, ett drygt år senare får jag hjärtstillestånd när jag inser att han lärt sig hur han kan klättra upp i Romys loftsäng, han klär sig i storlek 24 månader, han hoppar studsmatta och säger något som liknar Bonjour och Au revoir.

Och jag kallar honom fortfarande Babou, När han kommer springande mot mig med sina djupblå ögon som glittrar av hyss och livsglädje, när han slår armarna om min hals och biter mig i kinden… Så fort jag ser honom ropar mitt hjärta Babou. Jag kan inte hjälpa det.  Jag försöker sluta, men det går inte. Han kommer alltid att vara Babou.

Annan grej: En av Veras kompisar gullar alltid massor med honom när de ses. Sist tittade han på mig allvarligt och sade: Madame, ni måste ta med honom till frisören snart.

Jag vet. Men att klippa bort baby-fjädrarna? Näe.

2 Comments

  1. Herre gud så stor han blivit! Det känns som en så stor skillnad på bara någon vecka?! Min dotter är född några veckor efter Noah (3 feb 2016) och hon går inte ens än! Hon ligger ju ett halvår efter känns det som. Söt som få är han i alla fall er lillkille.

    • Men Noah har haft jättebråttom från början! Han gör allting fort, fort, vill äta själv, ta av sig skorna själv, han klättrar och snurrar och springar och hoppar och jag vill bara säga till honom att han får vara lill-bebis så länge han vill! Men han vill inte. :)

Write A Comment