Hejdå vintern. - Looking for sara

Nu släpper den här vintern sitt grepp om oss. Snart blir himlen högre och luften ljum.  Kvällarna långa, och längtan efter att lite slå sig fri installerar sig i bröstet. Jag blir alltid lite euforisk om våren, precis som vintern kan få mig under isen totalt. Lite bipolär sådär. Eller mycket.

Jag fick hem ett par skor igår, som jag packade upp till min mans förvåning. ”Men du har ju skor, många, hela garaget är fullt, hela klädkammaren?”

Men inga såna här skor. Drömma om sommaren-skor. Som jag ska inviga till vår långa påskhelg vid Medelhavet, utanför Montpellier. Och som jag ska ha på tåget mot Gascogne och Atlant-kusten i juli.

Så mycket att längta till gör att jag kvalificerar mig som en mycket lycklig kvinna. Kanske första året som jag inte åker till Sverige. Första året på många år. Det är ju mitt vanliga längtansland.

Påminner mig själv ibland om att inte längta så mycket: Den största resan är livet självt. Och det man måste akta sig för under resans gång är alla snart, och alla sedan.  De stjäl vår tid. Vår dyrbara resetid. Det där just nu. 

Snart är enastående solnedgångar och  kristallklart vatten som lämnar saltränder på kroppen.

1 Comment

  1. Åh, jag måste lära mig det där också. Att det ju är NU som är livet. Inte sen! Gud vad jag måste lära mig det.

    Och det är med mående på vintern och våren… Jag är tvärtom. Älskar höst och vinter, har väldigt svårt för våren och är inte helt övertygad om att sommaren är härlig. Tycker ofta det är så jobbigt när det blir ljusare – men det verkar ha vänt lite sedan jag fick barn. Jag hoppas det.

Write A Comment