En mammas bekännelser. - Looking for sara
vi
Nybliven 2-barnsmamma.

Vad är det att vara mamma? Eller förälder? Alltså, allt ligger så mycket i det där man gör från morgon till kväll, matar, klär på, väcker, lagar mat till (på helgerna känns det ju som att man lagar mat till smått folk hela dagarna), tröstar, nattar, väcker igen, zombiewalkar upp mitt i natten till, lämnar allt på jobbet för att springa och hämta sjukling på skolan för, tvättar kläder till (ett år säkert i tid av aktivt hängande av små bodies och rosa tyllkjolar), mosar banan till, städar rummet till, plockar upp efter (men hela tiden), handlar vantar till (igen?!?), ställer in allt annat för, borstar håret på, badar, byter, knyter skor på, snyter, lyfter, bär, plcokar upp, tar ifrån farliga saker, läser läxor med, förklarar för etc etc etc. Tar hand om.

Man föds inte till mamma. Man blir det – it comes with the territory.  Och att verkligen lära sig att sätta sig själv i kanske fjärde hand, det tar lite tid. Med Vera var jag lite stressad och lite frustrerad stundtals – hanterade trasig nattsömn och noll tid… Jag var skör och skärrad, nu med tredje känner jag mig lite som en supermamma ? Lugn och multitaskande. Prioriterar bättre kanske. Så himla stressad med Vera som kanske fick en lite mer rough start i livet än Nosse-Bosse som har en mognare och mindre livrädd mamma?

Och i alla fall. Att vara förälder: Att även om man inte gör allt det där ovan med expertis och brio…  Man gör det ändå. Och belöningen får man hela tiden i form av små armar kring halsen, glittrande ögon, barn som springer emot mig och lyser upp när de ser mig vänta utanför skolan när det ringer ut.
Att vara deras to go to-person för allting och centrum i deras universum. Det är värt allt.

Write A Comment