Från en styvmamma. - Looking for sara

amandineFör två år sedan var jag på Disneyland för att fira en nybliven 7-åring. Vi kände inte varandra så himla väl då, men nu bor vi ihop. I alla fall i veckorna.

Jag blev kär i din pappa. Och i början, när vi började umgås, var det bara jätteroligt och jättejobbigt för alla bar på så mycket historia, och i alla stunder var det alltid någon som gläntade på en dörr och hela det förflutna kom in som en ravin och vi undrade vad vi höll på med och vi spelade som teater trots att ingen hade en definierad roll.

Jag var förvirrad, och kanske du också. Min roll gentemot mina döttrar var självklar, och min roll gentemot din pappa. Men mellan oss? Till en början respektfullt reserverad, från bägge håll. Du var inte jätteöppen för pussar och kramar, och det är du inte nu heller. Jag pussar och kramar och dina armar hänger nedför dina sidor, de lindas inte kring mig och håller mitt huvud i ett skruvstäd. Det är okej. Det är inte självklart för oss.

Och när din mamma kommer för att hämta dig, då glömmer du mig helt. Men när jag kommer för att hämta dig hos din mamma, då är du jätteglad.

Jag blev stressad av din mamma och hennes långa historia med din pappa. Det är jag fortfarande. Jag analyserar och övertolkar, jag kan bli misstänksam, taggig och sårad av egentligen ingenting. Sån är jag.  Ibland blir jag ledsen över allt stök – ni vet, att städa med barn är som att borsta tänderna samtidigt som man äter nutella – och då plockar du undan jättefint på ditt rum och jag blir rörd över att du gör det. Jag blir irriterad över att du lägger alldeles rena kläder i tvättkorgen (från min barndom minns jag att min mamma dog av irritation över att jag gjorde samma sak).

Du har nästan lika stora fötter som jag, och en vacker dag kommer du att börja låna mina skor. Min son – din lillebror – har exakt samma hårfäste som du och han älskar dig! Du är aningens mer resrverad gentemot honom än vad mina döttrar är, men jag tror att det är din natur.

Du gillar insekter och böcker och djur och natur.  Du har så många kompisar, och galet vackra turkosa ögon. I morgon fyller du 9 år!

Ikväll ska vi baka cupcakes med nutellaglasyr och strösselhjärtan. I morgon kväll ska vi äta tårta med nutella-fyllning och du ska bestämma mat. Vad som helst. Vill du ha couscous och stuvad spenat blir det så. I present får du glittriga nagellack, en bok om djur, och biljetter till L’Aquarium de Paris och Disney on Ice.

Jag har också bokat tid hos ögonläkaren till dig  eftersom du säger att du inte ser tavlan på skolan. Det är ju ingen present egentligen, fast det är det. Det innebär att du har flyttat in i mitt hjärta. En långsam process som inte får skyndas på. Då blir det bäst.

11 Comments

  1. Åh, det var fint skrivet. Undrar hur det är, att få en ny mamma och träffa sin egna mamma sällan?

  2. Härligt att höra att ni har fått en så fin relation! Jag är likadan när det kommer till stök, det driver mig till vansinne. När jag är trött/sur/ledsen för något så börjar min 11 årige son ofta städa undan lite. Han sager inget, men han plockar undan grejer som ligger strödd lite här och där, puffar upp soffkuddar, viker ihop filtar, osv. För mig är det den ultimata kärleksförklaringen! <3

  3. Wow. Det där gick rakt in i hjärtat. Jag känner STOR igenkänning då jag har en bonusdotter (så kallar vi det!) i exakt (några dagars mellanrum bara) samma ålder. Nu har vi funnits i varandras liv i 5 år och är väldigt självklara för varandra, i alla fall så som jag hoppas och tror. Men det ÄR svårt det där. Känslor, åsikter, glädje och en del besvikelse. Som livet i stort förmodar jag…

  4. Så fint skrivet, Sara!
    Jag har vuxit upp i en styvfamilj och lever idag i en styvfamilj. Det kan bli de starkaste band mellan människor som möts på det sättet också.
    All lycka till dig och din familj!
    /Sara

  5. Håller med! Så himla fint och klokt skrivet. Hon kan verkligen känna sig sedd med en styvmamma som du.

  6. Väldigt fint skrivet! Pratar ni om det, kankse kan vara bra för henne att få sätta ord på tankarna. Hon är kanske rädd att du med skall försvinna och därför håller sig på avstånd. Också bara ”dejt” mellan pappan och dottern kan nog vara bra, vet att min man önskade det i sin nya familj när han var barn. Bara en tanke.

Write A Comment