Delad vårdnad. - Looking for sara

En liten disclaimer angående delad vårdnad.

Jag ville verkligen inte hoppa på någon. Vad jag menade är att jag skulle längta ihjäl mig under veckorna utan mina smulor. Men det är en högst subjektiv grej, och ingenting universellt, det är inte heller ett politiskt ställningstagande och det är ingen moral i det. Jag vill ha det så här.

Och att vi har det på det här sättet är vårt val. Andra vill ha det på andra sätt och det är superfint det med! Heja alla skilsmössoföräldrar!

Mina smulor har en väldigt närvarande mamma, och en pappa som i tid träffar de mer sällan, men som kompenserar med att vara hundra procent närvarande när han har barnen. Då är barnen enda prioriteringen. Vi är en mamma och en pappa som har ett upplägg som vi är nöjda med. Det vet barnen, och då är de nöjda.

Jag är själaglad över att ha lyxen att ha mina barn hela veckorna, varje vecka. För mig känns inga alternativ möjliga. Och det är barnens pappa också nöjd med.

 

 

3 Comments

  1. Anna-Lena i Frankrike Reply

    Jag ville inte att du skulle ta illa upp av min kommentar. Jag kanske uttryckte mig fel. Men jag var faktiskt intresserad av varför det var så ”uteslutet”, sen är det ju jättebra att ni har hittat något som fungerar för er och som ni båda är nöjda med! Det är inte alla förunnat att ha en bra relation med sitt ex.
    Men jag ser nu att du bara menade att du skulle längta efter dom så mycket. Men när du skrev det så lät det som att ”jag skulle inte vilja dela med mig av mina döttrar”, i alla fall som jag såg det, och därför var jag intresserad av att veta varför det var så 🙂

    • Jag fick klera kommentarer som verkade tycka att det var stötande att jag inte vill vara utan mina tjejer varannan vecka. Så jag ville bara klargöra att det inte var någon kritik alls, mot någon.
      Plus att i studier verkar det som att för barnen (när de är under åtta) är det bättre att ha ett hem, och en fast punkt. Större barn och tonåringar kan däremot må bättre av att växelbo. För mina barns del funkar det inte med skolan, men jag tror också att deras liv skulle kännas alldeles för rörigt på det viset.

      xxx

  2. Att barnen är lyckliga är det viktigaste. Det jag möjligtvis ”reagerar” på är att du tidvis var oerhört frustrerad när han inte ville (!?) ha barnen i början annat än enstaka timmar och du fick rodda hela vardagen själv som ensamstående med noll avlastning samt att han kunde ställa in planerade grejer med kort varsel. Har för mig att flickorna också var lite olyckliga över bristen på tid hos pappa? Men, det är ju alltid jobbigt mitt i en förändring. Huvudsaken är att ni släppt allt det där och hittat ett sätt där alla är nöjda.
    Jag kan förstå hur du tänker med att få ha barnen i stort sett alltid, känns som att hjärtat skulle brista bara jag tänker på att inte få träffa min lille buslus varje dag om jag och sambon skulle separera. MEN samtidigt har han hela tiden varit lika mycket förälder som jag och skulle aldrig gå med på att vara en så marginell del i sitt barns liv. Vilket jag är innerligt glad över. Så på det stora hela så får mitt barns rätt att ha två föräldrar ”vinna” över min egoistiska känsla att vilja ha honom all tid. Sedan hoppas jag att vi hade hittat ett sätt att göra det på som också gör att sonen mår bra och inte får ett ”upphackat” varannanveckas-liv. Det reagerade mest på vid din skilsmässa var just att det verkade som att exet helt plötsligt helt valde bort barnen, efter att ändå ha verkat vara en någorlunda närvarande far. Jag skulle ha lidit enormt av detta för barnens skull. Men det fina är att ni nu har hittat fram till något som funkar för alla inblandade, och det ganska snabbt dessutom!

Write A Comment