Sista kvällen som nollåring. - Looking for sara

nossis

För ett år sedan låg jag och Ludde och tittade på film i sängen. När eftertexterna rullade upp satte värkarna igång. Med exakt regelbundenhet klockade jag värkarna, och kring ett på natten åkte vi in till sjukhuset. Nosse-Bosse föddes tidigt på morgonen och han var fantastisk. När jag äntligen fått tillbaka känseln i benen igen gick jag bara runt med honom i famnen, som en ljuvlig liten silkesapa mot min axel.

Ett år sedan.

Då: 3,7 kilo, 50 centimeter. Skills: Inte många. Inte ens ätandet hade vi kläm på till en början. Noll tänder, noll hårstrån. Hans värld var min famn, min värld var soffan och hans mörkblå ögon.

Nu: 10 kilo. 88 centimeter. Fem tänder! Skills: Går som hade han aldrig gjort annat. Klappar händer, vinkar, dansar, klättrar, snurrar. Säger mammamammamamma. Äter allt med god aptit, mest banan. Somnar med ett leende, vaknar med ett leende. Världens bästa bebbe. Sover HELA NÄTTERNA sedan några veckor tillbaka. Hela nätterna. Som en stock. Ibland blir jag orolig över hans komatillstånd halva dygnet, men samtidigt… Vi sover. Hela nätterna. 

Det bästa han vet är att stoppa leksaker i diskmaskinen och soptunnan. Och baby-sim!

Nosse-bosse silkesapa. Första födelsedagen.

Vi ska fira i morgon.

Write A Comment