Januari. - Looking for sara

starsJust nu känns det som om januari har varat för alltid. Det har varit januari hur länge som helst? Och året har inte riktigt kommit igång?

Jag ville lägga 2016 bakom mig, det var ett år som i och för sig var lärorikt, men lite komplicerat. Jag lärde mig bland annat att (jag är dålig på att) kompromissa.

Kompromissernas år, på många sätt.

Men har suttit och gjort fotoalbum – 2 stycken – från året som gick. Trots att jag fotograferat mindre (jag har också isolerat mig mer, träffat färre vänner, pratat mindre i telefon, läst mindre, tränat mindre… Allt i mindre skala 2016) så blev det 2 album.

Det var första månaderna med Noah. Grenoble, påsken. Födelsedagar. Korsika, Reims. Parkdagar, lata söndagar. Bad och sol. Mamma och Britt i september.

Men hur sammanfattar man år egentligen? Hur får man in i ett litet album hur barnen växer, utvecklas, lär sig saker? Allt känns alldeles för litet. Inte ens universum skulle räcka till, trots att året varit så småskaligt på många sätt.

Jag fick i alla fall de där månaderna med ett spädbarn vid bröstet. Vackrare och större än så blir det inte. En stund när tiden stannar, sen blinkar man och så har han hår och tänder och kan gå och väger 12 kilo. Jag tror att jag kommit närmare mina döttrar under året också.

Jag har lärt mig att allt inte ska dokumenteras. Att inte fotografera de där ögonblicken, att inte göra de där albumen, det tar inte bort någonting från magiken i upplevelsen.

Som de där ögonblicken då man inte ens tänker på att ta fram kameran. Fika hemma i stökigt vardagsrum. Mysa på soffan med barnen. Gå hand i hand hem från skolan i duggregnet.

Magiska ögonblick ändå. För stora för att rymmas i ett album.

 

2 Comments

  1. Precis så där är det, livet med barn. För stort och magiskt för att rymmas i ett album. Trösterika ord för mig som inte kan dokumentera för det känns så vemodigt och gör ont. Klarar nästan inte av det.

  2. Så fint att gå hand i hand i duggregnet, det är just de minnena och de stunderna som är de allra bästa. Finns så många vardagsstunder som stannar kvar i minnet som de bästa, som tur är stannar de kvar som en varm och härlig känsla även om de inte finns dokumenterade.

Write A Comment