11 månader. - Looking for sara

nosse nosse2

Min son fyllde elva månader och passade på att börja gå. Rakt in i min famn, gång på gång. I dag har han gått flera meter.
Så jäkla gullig. Jag lunchade med en fin vän och sen gick vi på Polarn & Pyret och jag var tvungen att gå därifrån på grund av att alla minismå plagg i storlek 50 gjorde mig sjuk av bebislängtan. Man skulle ju egentligen alltid ha en spädis hemma ju? Älskar den där spröda tiden i början av barnets liv, när universum är reducerat till amningslägret i soffan, när alla rörelser är för bryska och världen utanför så högljudd, när den lilla individen väger knappt fyra kilo och ryms i en pytteliten plyschpyjamas. Herregud, stoppa mig.

Det är roligt när de är större också, och mina stora har jag skickat ut i obygden på språkresa hos morfar. Hämtar upp dem i morgon, då räknar jag med att franskan ska vara som bortblåst.

Så. Nu ska jag äta min egen vikt i choklad igen och läsa. Tills lille-terroristen vaknar fram på småtimmarna. Smart uträknat ändå, att det finns nackdelar som hindrar en från att skaffa sex, sju stycken.

 

2 Comments

  1. Grattis till er, fantastiskt! Han är så fin.
    Ville också passa på att tacka för din öppenhet kring medicinering. Dina texter hjälpte oss att fatta beslutet att pröva. Och nu känner jag igen min man igen, har fått honom tillbaka. Min varma, humoristiska man som fixar och planerar och får mig att skratta. Vi kan knappt tro det själva. Nästan kusligt vad några molekyler kan göra. Lättnaden att se hur mycket bättre han mår, nu några månader senare. Att det fanns en förklaring och gick att behandla. Ditt skrivande och din kloka doktor plus lika klok doktor i vår hemstad hjälpte oss, och jag är så tacksam att jag skulle kunna gråta.
    Gott Nytt År från en trogen bloggläsare som hejar på er underbara famille recomposée!

    • Oh fint! Jag tvekade LÄNGE innan jag tog steget, men ibland är det bara så att man behöver medicin. Det är inte för alltid, men för ett tag. XOXO

Write A Comment