Trean. - Looking for sara

noah noah2

Nio månader fyller han, min son. Nio månader! Oh! Han hade alltid alltid alltid fattats mig tror jag, jag drömde alltid i hemlighet om en liten trea.

Nu är han 75 centimeter lång, väger 9 kilo, kryper blixtsnabbt, älskar sötpotatis, pumpa, päron och banan, favoritleksak är fjärrkontroller och elurtag, han älskar sina systrar och sin nanny och att vara ute, men mest av alla älskar han mig och det är ett privilegium. Silkesapan!

Man älskar sina barn lika mycket – från månen och tillbaka i evighet amen tills tiden tar slut – men inte på samma sätt. Min kärlek till Vera, min första, min förstfödda är explosiv, och hjärtat svämmar över, rinner över, som lava. Kärleken till Romy sveper in som varma vindar, och kärleken till Noah är lugn och kraftfull, som en flod.

Finaste.

 

4 Comments

  1. Å så fint du beskriver de olika kärlekarna till dina barn. Du inspirerar mig till att vilja/våga försöka skaffa en trea. Kan dock bli svårt att övertala maken eftersom jag nyss forcerat fram ett hundköp 🙂

  2. Så fint skrivet! Nu måste jag fundera på hur jag skulle kunna beskriva kärleken till mina båda barn. På Ossianvis och Edithvis är det närmaste jag kommit hittills. /Anna

    • Utan gränser i alla fall… Mina är alla så TOTALT olika varandra att det går inte att ha samma relation till dem… xx

Write A Comment