Sweet, sweet Sunday. - Looking for sara

meSvammel ur ett vardagsliv: Söndagen var underbar. Jag sprang i skuggan i skogen, långt och länge. Lät tankarna vandra, koncentrerade mig på att inte snubbla på rötter, dagdrömde och hade lera ända upp till midjan när jag kom hem igen.

Sen tog jag och Ludde den decimerade barnaskaran (minus en) till parken, åt lunchmackor under ett träd, och spelade någon sorts volleyboll, men ärligt, fyra-åringar är inte toppen att ha i laget om man vill vinna. Skrattade så jag hade ont i magen i alla fall.

Eftermiddagen hade vi två gäng med gäster, och vi fikade i flera omgångar, spolade av barnen med vattenslangen, pratade och skrattade och rörde oss inte ur fläcken. Så snabbmiddag till barnen alldeles för sent, lite plock och fix, sedan landade jag och min älskling i soffan lagom till matchen.

Orkar inte prata om domarfel och ohövliga portugiser med fjantiga frisyrer. Orkar inte. De förtjänade inte att vinna, men så där är det i fotboll. Man kan ha 17 nästan, och det andra laget noll, man kan spela bättre och mer fairplay och man kan förlora ändå och se en outhärdlig superstar med gelé i håret som inte ens spelat bära bort trofén. Man kan ha vunnit matcher sedan början av turneringen, och det andra laget har inte vunnit en enda, man kan förlora ändå. You win some you lose some. Ovärt.

Möjligtvis en metafor för hela livet.

1 Comment

  1. Anna Stouvenel Reply

    Bra beskrivning av matchen. Jag gick och la mig till slut.

Write A Comment